Min väg ur borrelian – gästinlägg

Stort tack till Per som delar med sig av sin historia här, med tips på en dunderkur, minst sagt! Jag som gillar naturliga vägar till hälsa är extra glad över att detta verkar fungera bra! Kommer själv att testa kuren, men vill inte låta er vänta på tipset tills jag har experimenterat! Om fler testar, så kommentera gärna här om hur det går! 🙂

***

Blev långsamt sämre, tröttare o med mera värk, man konstaterade en ”nästan helt utläkt” borrelia. Hade ingen aning, inga symptom. Vårdcentralläkaren svamlade om att man får räkna med att man inte är så pigg längre när man närmar sig sextio. Jag tände till, läste lusen av honom o sa att han inte hade en aning om att jag aldrig sitter o degar i en soffa, är en stark och vig gammal dansare, smed, kör arbetshäst och småspringer i branta skogsbackar i timmar efter en häst i sträck. Före borrelian. Han hade i alla fall den goda smaken att rodna. Jag har alltså fått ”postinfektiös senfästesinflammation” av borrelian. Och trötthet, en trötthet som är djup som graven. Man tror inte att man skall kunna resa på sig ibland. En annan sån där meningslös läkare på en meningslös vårdcentral sa att det inte hjälper med flera doxyfermkurer, trots att flera talar om det. Efter flera månader fick jag det i alla fall. Och det släppte under ngr månader. Och den jävla buffeln hade mage att säga att det inte gjorde det. Jag sa till honom ”jag är en vuxen man, jag känner min kropp, jag måste väl för fan veta om jag har ont eller inte”. Även den här kufen hade den goda smaken att rodna.

En homeopat sa att ”det gäller att få igång din kropp så den börjar läka själv” och till sist tänkte jag att jag bara måste få ner den här latenta lågintensiva inflammationen. Sagt och gjort…gurkmeja, cayenne, ingefära, lite svartpeppar och olivolja. Det är som att äta lera utrört i fett. Började med det två-tre gånger per dag i januari i år och i mitten av februari kom jag på mig med att kunna göra sysslor som varit omöjliga de senaste åren. Och jag är inte lagd åt placebo, känner min kropp för väl, gammal yrkesskada. Upptäckte att jag inte behövde ta en endaste paus under den timme det tar att göra stallsysslorna för hästarna. Och nu blev allt bara bättre. Piggare, raskare, starkare, inte så förtvivlat ont i senorna. Och nu är det som om kroppen faktiskt har börjat ta över själv, liksom skjuter bort det onda och goda hormoner och processer kan få arbeta, så känns det i alla fall. Jo, jag är öm, har ont ibland men det sysselsätter inte mitt sinne så mycket. Och jag behöver inte ha alvedon och voltaren som basföda längre. Och…inte doxyferm…utskrivet av arroganta (ibland rodnande) besserwissrar.

Gurkmeja, ingefära och cayennepeppar har starka antiinflammatoriska egenskaper, minskar troligen risk för olika former av cancer, stroke o förmodligen Alzheimer. Stora mängder gurkmeja kan bli lite gurgligt i magen. Gurkmeja tas upp dåligt eller nästan inte alls av kroppen, därför måste man tillsätta svartpeppar som innehåller piperin som ökar upptaget alldeles enormt, det ökar också upptaget av andra ämnen. Olivolja ökar också upptaget. Ingefära är naturligtvis bäst färsk. Jag tänkte så här: Jag vill inte köpa en massa dyra färdiga piller på hälsokost, jag vill inte hålla på i åratal och prova alla dunderkurer en dag i taget och vars effekter på levern inte är helt klart, jag vill heller inte hålla på o riva ingefära varje dag, jag vill göra i ordning min billiga cocktail snabbt, svälja och get on with my life. Inte hålla på o drömma om o leta efter ett litet heligt löv i amazonskogarna som skall frälsa mig från mina smärtor. Det finns många örter som har antiinflammatoriska egenskaper men de här är starka, vanliga, åtkomliga, billiga o används i matlagning av miljoner människor. Och så satsar jag på ett dagligt intag under lång tid.

Alltså köper jag cayennepeppar, malen ingefära och hel svartpeppar i mataffären men köper gurkmeja i 1/2 kilospåsar från Örtagården Salsta, den (gurkmejan alltså) har en kraftig doft o mycket smak, helt olik matbutikens gurkmeja. Olivolja köper jag den bästa så jag är säker på att få med de nyttiga ämnena. Gurkmeja kan man äta upp till tio matskedar om dagen utan skada om magen orkar det. Cayennepeppar behöver väl ingen förklaring annat än att man tänker på att det som är starkt in i kroppen också blir det när det skall ut. Man vänjer sig fort vid ökande doser. Dessutom blir man pigg som en mört av det. Ingefära, liksom cayenne, är dessutom lite lösande för små liggande luftvägsinfektioner som annars kan sätta fart på ”vår” lågintensiva inflammationsnivå. Svartpepparen mal jag direkt för att eteriska oljorna skall hamna i kroppen.

Så här är ”mitt” recept:

1 rågad tesked gurkmeja

1 tesked ingefära

1 tesked cayennepeppar (börja m lite, öka sakta)

10-20 svartpepparkorn som mals

1 matsked olivolja

(ibland en skvätt konc saft för att kunna få ner det). 

 

Tas två till tre gånger per dag. För mig tog det 1 1/2 månad tills jag kände effekterna komma. I mitt fall så tydligt att jag nästan tänkte besöka en högmässa en dag.

Per med hästarna.