Tag Archives: infektionskliniken

Min långa resa med borrelia samt rickettsia helvetica

Här kommer ett gästinlägg från Robert, som regelbundet har rapporterat här på bloggen om sin behandling för borrelia och rickettsia. Tack, Robert för att du delar med dig av din story, och inte minst för att du har öppnat vägen för en ny möjlighet till behandling för många som inte får hjälp i Sverige. Man kan åka t.ex. till Finland, England eller Tyskland – och nu även Thailand!

Ni som vill ha kontaktinfo till Robert, eller veta mer om alternativ till behandling, förutom antibiotika, är välkomna att gå med i borreliagruppen på Facebook :  https://www.facebook.com/groups/670961009635183/

***

Det började med att jag fick hjärninflammation och låg i 3 veckor, de testade för TBE men det var det inte. Efter det så fick jag svininfluensan direkt efter, antagligen för att immunförsvaret var så nedsatt. Efter det så gick det bara utför, ett par veckor efter svininfluensan så vaknade jag en morgon och kunde inte röra armar eller knappt ta mig ner till undervåningen, kunde inte lyfta armarna så jag kunde inte klä på mig själv. Man gjorde ett borreliatest, ELISA, som är helt värdelöst, det visade förhöjda värden, men inte att den är pågående. Borreliainfektionen.

Jag har gått med smärtor i leder och muskler i snart 3 år nu. Har äntligen fått göra rickettsiatest där de ser ökade titrar. Har fått doxycyklin i början av sjukdomen, men inte blivit bättre.  Läkaren från infektion ringde, och han har fått tillbaka proverna från Uppsala, och därefter pratat med Kenneth Nilsson som forskar på rickettsia, jag har över gränsvärden men de vill inte säga i klartext vad det betyder, men tror att jag har haft det länge. Tyvärr så tog det ca 1 år med tjat från mig att få göra rickettsiatestet, läkarna var inte intresserade, jag hade fått doxycyklin i 3 veckor så jag kunde enligt dem inte ha borrelia eller rickettsia.

Vid det tillfället när jag fick hjärninflammation så har jag fått reda på nu att jag hade borreliatitrar på 100. Men jag har i senaste testen 40-30. Men det går ju inte att lita på testerna som görs i Sverige. Man kan få olika svar på testerna beroende på viket labb man skickar till.

Är det inte dags att alla i sjukvården får upp ögonen eller är alla köpta?

Jag har inte fått siffrorna på rickettsia, bara att det är klart över gränsvärdena, testet gjordes för 1 år sedan.

Mina smärtor sitter i leder och muskler, och jag har ibland så ont under fötterna så att jag inte kan stå stilla på dem, har även smärta som hoppar runt i kroppen. Har fått pip i öronen som om man har en tv i huvudet hela tiden. Jag har även gjort PET-undersökning 2 gånger, den senaste för ca 4 veckor sedan, och där ser man inflammationer i axlar, höfter och handleder, på deras bilder blir det alldeles svart vid de områdena.

Till slut var jag så sjuk att jag fick sitta i soffan och sova, där satt jag i över 1 år och kunde inte ställa mig upp, kunde sova kanske 2 timmar per dygn och stoppade i mig morfin. Jag fick krypa in på toaletten och det var bara att glömma att försöka att ta sig upp till sovrummet.

Har fått olika behandlingar på reumatiska avd, och har fått många olika mediciner. Dom trodde först att det var PMR. Har idag mest morfin som jag måste ta dagligen för smärtan. Jag fick även cancermedicin i 8 månader som jag mådde skit av, blödde näsblod bara jag rörde mig, fick också kortison i höga doser i över 1 år och det ledde till att jag ökade i vikt med över 20 kg, och fick personlighetsförändringar, det höll på att kosta mig hela familjen.

 

Men när jag pratade med läkaren i dag så bestämde vi oss för en till kur med doxycyklin i 14 dagar för att se vad som händer. Jag hoppas att det gör någon nytta, ska starta i morgon med doxycyklin igen.

Jag förklarade för läkaren att jag blev bättre och jag ville ha en dos till för att det blev ett så bra resultat, men han kunde inte se varför man skulle ge en dos till. Han skulle ta upp det i gruppen och diskutera om man kunde ge mer. Sitter nu och väntar att läkaren ska ringa tillbaka, förstår inte varför de tvekar när man får goda resultat av behandlingen, det försvar som de har är att det kan vara immunförsvaret som reagerar och att det ligger kvar smärtor bara för det.

Det tog inte lång tid innan smärtan kom tillbaka, fast värre den här gången.

Har varit inlagd en massa gånger på reumatologen för tester och de har opererat för att ta ut blodkärl från huvudet, opererat ut muskelbitar för att kolla, tagit ut ledvätska, m.m. Men jag sa till dem att jag måste få göra ett borreliatest till, men det var inte intressant.

Nu så har jag fått en ny läkare och han är mer insatt i problemet. För nu har jag fått en kur med doxycyklin i 100 dagar för att se hur det blir.

Nu är det 3:e dagen som jag äter doxycyklin, men jag reagerar med att få värre smärtor. Är sängliggande just nu och har svårt att röra mig. Har även fått väldiga smärtor i vänster sida i bröstet, har pratat med dem om det och de tror att det är bröstmuskulaturen, de har lyssnat på hjärtat men inte hört något som avviker.

Problemet är att de inte kan något om rickettsia och borrelia. Oftast vill de att man ska visa något för dem som andra har kommit fram till.

Har nu också fått Artemisia Annua som jag ska ta 2 ml uppdelat på 2 gånger per dag.

Fick samtal från läkaren idag och han tycker att jag ska sluta efter de tre månaderna och han sa att det nu är omöjligt att det kan vara borrelia eller rickettsia kvar, man märker att de inte har någon kunskap överhuvudtaget när det gäller dessa sjukdomar, jag trodde faktiskt att den här läkaren hade lite mer koll, men inte.

Jag känner själv att jag blir bättre, men nu beslutar läkarna sig för att jag är färdigbehandlad.

Det gick kanske 3-4 veckor efter jag slutat med Doxycyklin så kom allt tillbaka igen, samma skit, allt bara rasar igen, det enda jag får är morfin i stora mängder men man tänker inte behandla mig något mer.

Karolinska skriver en remiss till smärtkliniken men den information jag får är att man inte kommer att utreda något mer.

Det sista som läkaren säger när han ringer är: ”tyvärr så kan vi inte göra något för dig mer, men du kan väl ta kontakt med Tyskland”.

Det måste betyda att de vet vad som händer men de är tystade.

Som tur är så är jag driven och ger mig inte, så jag mailar till Augsburgkliniken och frågar dem om det finns någon läkare i Sverige som kan ta nya tester som man kan skicka ner.

Jag får ett namn DR X så jag ringer honom och får en tid 3 dagar senare, en helt underbar läkare som vet vad man ska göra. Vi skickar ner prover till labbet i Tyskland och de kommer tillbaka och visar att jag fortfarande har aktiv borrelia och rickettsia.

Det är nu som man kan börja se ett slut på hela helvetet som jag går igenom, jag får ny medicinering med olika antibiotika som jag ska äta i 1 år för att kunna bli frisk, jag får helt andra doser än jag fått förut så effekten blir bättre. Men jag får också veta av doktor X att man får bättre effekt om man tar antibiotikan intravenöst.

Jag hade varit i Thailand i juni och pratat med en läkare där och det visade sig att de har borrelia där också men de får aldrig steg 2 och 3 eftersom de behandlar tidigt med antibiotika under längre tid och får då ingen kronisk borrelia.

Jag har nu tagit ett eget beslut och åkt till Thailand igen för att få behandling. Jag har fått mycket goda och bra kontakter så jag har nu startat en behandling efter tyska schemat, vilket innebär en behandling som pågår i 8 veckor, där jag får antibiotika intravenöst 4 ggr/v.

Och under tiden som jag får den så har jag telefonkontakt med dr X.

Och jag är mycket positiv med kontakten med den thailändska läkaren, han vet mer om borrelia än vad de svenska läkarna vet.

Eftersom vi inte får hjälp i Sverige så måste vi som är sjuka hitta andra vägar. Den thailändska läkaren är mycket professionell och pratar mycket bra engelska, kliniken är modern och proffsig. Det är dessutom mycket billigare att göra detta i Thailand än i Tyskland. Resa och boende under hela behandlingen är bara 1/3 av priset jämfört med om man åker till Tyskland. Jag kan hjälpa till med boende med svensk ägare på Resort, kontakt med läkare och att man får rätt medicin. Jag vill gärna hjälpa till eftersom jag nu själv är här på behandlingen och allt är så professionellt utfört av läkaren samt personal, stor skillnad gentemot hur man har behandlats i Sverige. Det går jättebra, jag har lagt ner många timmars jobb med att hitta rätt. Och framför allt att hitta rätt läkare.

 

Här lägger jag upp mina veckorapporter där ni kan se vilken utveckling som behandlingen gör.

 

Första rapporten från behandlingen vecka 1 av 8 veckors behandling.

 

Jag har nu fått första veckans behandling, behandlas 4 gånger i veckan Mån, tis, ons, tors. Med dropp. Det har gått väldigt bra, kvalitén på behandlingen är hög, och både läkare samt övrig personal tar verkligen hand om en mycket proffsigt, stor skillnad mot Sverige, även läkaren tar tid på sig för att lyssna och frågar vid varenda behandling om allt är okay.

Känner en liten förbättring och ser ljust framåt på fortsatt behandling.

 

 

Vecka 2

 

Inne på andra veckan med borreliabehandlingen.

Behandlingen försätter med 4 gånger i veckan med intravenös antibiotika. Det är en tuff behandling men jag kan redan efter andra veckan känna en del förändringar till det bättre. I onsdags kände jag den största förändringen, jag vaknade upp utan smärta under mina fötter, det har inte hänt de senaste 3 åren som jag har varit sjuk. Vilken känsla, befriande och otrolig skönt, det hjälper.

I dag så har jag lite mer smärta i axlar och handleder, men det är för att bakterierna dör och avger toxiner.

Har även börjat gå på gymmet som finns här, har fått hjälp att sätta upp ett träningsprogram som passar mig. Jag får så mycket hjälp som man inte är van vid. Otroligt bra läkare samt sköterskor som verkligen tar hand om mig på alla sätt. De har även gjort efterkontroller på njurar samt lever så inga komplikationer uppstår. Och läkaren tar sig tid för att prata och försäkra sig att allt är bra med behandlingen. Varför får vi inte den här vården i Sverige?

Man blir bortskämd med vården här, när till och med läkaren säger att man måste ta sig tid att lyssna på patienten och han förstår vad smärta är. Nu efter 2 veckors behandling, och jag vet att det fungerar, så kan jag varmt rekommendera att ta behandlingen här.

Med felbehandlingar och felmedicineringar i Sverige med olika läkemedel och uppgång i vikt 20 kg, så är det här ett stort steg, jag har gått ner 10 kg med hjälp av Andy en engelsk kille på gymmet som hjälpt mig med kost samt rätt träning.

Stor smärtlindring med rätt mediciner och läkare som kan sin sak, och allt i Thailand och inte i Sverige. Jag har fått frågan många gånger hos doktorn varför vi inte får den här hjälpen hemma i Sverige. Vad ska man svara?

 

 

Vecka 3

 

Det har gått ganska bra, har haft jätteont i slutet av veckan.

Men förklaringen är att borreliabakterierna dör och lämnar toxiner efter sig och därför får man mycket värre smärta. Smärtan varade i ca 3 dagar och jag blev sängliggande, nu är jag uppe igen och känner mig ganska pigg igen.

Även här på Resorten så hjälper alla till, hämtar mat om man vill, hjälper till med allt när man inte känner att man orkar själv. Här finns alla bekvämligheter, även tvätt får man tvättad och struken för en kostnad på 40 kronor.

Behandlingen på kliniken fungerar till 100% och alla sköterskor är mycket omtänksamma och alla tar hand om en på bästa sätt.

Klart att det är jobbigt att gå dit 4 gånger i veckan för att få dropp, men jag känner på en gång att jag blir starkare för varje vecka, det känns stor skillnad.

Även människor som jag mött ett par gånger här säger att de ser stor skillnad på mig. Gladare, piggare, rörligare.

Man blir på glatt humör när man träffar läkare och personal som tar allt på stort allvar och man får hjälp. Framför allt man får ny kraft och livsgnista och ser ljust framåt.

Har inte testat för Bartonella så jag vet inte om jag har det. Men behandlingen fungerar positivt på smärtan under fötterna.

 

Vecka 4

 

Här går allt som det ska, den här veckan har det gått mycket bättre.

Hittade Emla som jag tar på ca 1,5 timmar före behandling när de ska sätta dropp. Det fungerar bra, det känns mycket mindre, men man börjar vänja sig nu att bli stucken så många gånger. Men det blev skillnad. Ingen gillar väl nålar.

När det gäller smärtan så har inte det kommit tillbaka i fötterna så det är jätteskönt.

Nu, sista gången för veckan, i torsdags, så blev jag så pigg så det kändes som om jag skulle kunna springa maraton, det händer positiva saker varje vecka.

Jag har inte behövt ta någon smärtlindring på hela veckan, helt otroligt.

Läkaren kommer in och frågar alltid hur det känns och om det är något som jag undrar över. Och sjuksköterskorna är alltid lika trevliga och hjälpsamma, det finns inte en enda dag som jag kan säga att det inte har varit bra.

Vi kanske skulle skicka hit alla som jobbar på svenska sjukhus för att lära sig hur man bemöter sina patienter, de har mycket att lära från Thailand, Är inte det konstigt att ett land som har så mycket folk och är fattigt har bättre vård än ett modernt land som Sverige? Vad är det som felar?

Efter 4 veckors behandling nästan varje dag så kan jag verkligen säga att det är bra. Till och med mycket bra, jag får den bästa vård man kan tänka sig. Och nästa vecka blir det prover på njurar och lever för att kontrollera att alla värden är som de ska.

Jag hoppas att det här kan hjälpa någon framåt på sin resa till att må bra.

 

 

Nu så är jag inne på vecka 5.

 

Det som är det stora just nu är att jag inte har tagit någon smärtlindring på över 3 veckor, helt otroligt, ingen smärta och jag känner mig pigg, det är som ett nytt liv.

Allt går som planerat, fick lite problem med magen i slutet av veckan.

Men jag fick mediciner mot det, så nu känns det bättre. Magen tar en del stryk av medicinen så man får vara försiktig, och även äta Probiotika så man får fler goda bakterier i magen.

Har även tränat vissa morgnar på gymmet, det känns bra, jag tappar vikt och blir piggare och starkare. Andy på gymmet skräddarsyr träningsprogram som passar personen och sjukdomen.

Midjemåttet har jag lyckats få ner 15 cm så det är en hel del.

Allt känns bättre, har ätit nyttigt.

Nu är det bara 3 veckor kvar på behandlingen, och det fungerar fantastiskt. Det som känns bra är att man kan koncentrera sig på att må bra, få igång träning, tappa vikt, och bli smärtfri av behandlingen.

Vädret är bra just nu fullt solsken och 34 grader i skuggan den 29 Nov.

 

 

Veckorapport 6

 

Allt har gått bra, och nu är det 4 veckor sedan jag hade känningar av smärtor. Det är så att bakterierna har en 4-veckors cykel och det känns, nu i slutet på veckan har jag haft mycket smärtor, hoppande smärtor, ont under fötterna, ont i muskler. Även ont i höfter. Men enligt all information som jag hittar så är det normalt att man får just de här återkommande smärtorna under behandlingen, de kan variera i styrka.

Den här veckan var jag tvungen att ta smärtlindring (morfin), förra gången som jag fick detta så höll det i sig ett par dagar.

Man blir lite chockad när man får smärtanfallen igen, det är då man inser att man har haft den här höga smärtan. Hur har jag orkat?

Jag har fått mitt liv tillbaka, man blir lite rädd när man får tillbaka smärtan, men det är tur att man har läst på att det tillhör behandlingen.

Har varit lite öm på händerna, man har blivit stucken nu ett par gånger, men nu har vi tagit i armarna istället, jag tycker det går lättare

Jag har även den här veckan tagit mig i kragen och gått och tränat även när det tagit emot och när jag haft smärta. Försöker att cykla på träningscykel, lite roddmaskin, det är jobbigt men känns mycket bättre efteråt.

Men allt fungerar fantastiskt, vi gjorde massa prover i början av veckan och alla testresultat är perfekta, så inga värden har förändrats så det känns skönt.

All personal på kliniken är så gulliga och tar hand om en, man kommer verkligen sakna alla snälla och duktiga här.

2 veckor kvar av behandlingen, spännande att se hur de sista veckorna kommer att bli.

 

 

Veckorapport 7

 

Hej hopp här går det framåt, bara en vecka kvar av behandlingen. Jag tyckte att 8 veckor lät länge, men det har gått fort.

Känslan efter varje behandling är obeskrivlig, man känner efter varje behandling hur mycket bättre man mår. Visst har det varit jobbigt ibland, men resultatet är ju mer än vad man hade hoppats på.

Den här veckan har jag haft lite småont men inte så mycket så jag måste ta några piller.

I dag torsdag, som är sista dagen med behandlingen, har jag inga smärtor alls, jag bara sitter och njuter och ler, man ser lycklig ut helt enkelt.

När jag tittar tillbaka på de sju veckor som gått, så har allt gått bra utan några komplikationer. Visst, magen var lite i uppror, men det var inte så farligt. Och att man får smärtor i olika veckofaser hör till, eftersom bakterierna vaknar upp i olika cykler och släpper toxiner när antibiotikan gör sitt jobb. Det bevisar bara att det verkligen fungerar med behandlingen.

Jag måste få säga att personalen på Tropical Resort har varit helt underbara, alla frågar om de kan hjälpa till med något, eller om jag behöver något, vilka hjältar. Tack Pelle som äger Resorten, han har även satts sig in i vad kronisk borrelia är för något och förstår vad vi går igenom. Han vill lära sig mer så han kommer att vara med på nästa läkarmöte. Pelle har även studerat mycket material på nätet, även jag har informerat mycket om Borrelian. Han vill lära sig så mycket som möjligt om det kommer fler sjuka för behandling här i Thailand. Så från hans sida så ska de kunna ge alla den bästa service som finns att få här för de sjuka under behandlingen.

Men mina största hjältar är alla på sjukkliniken alla har varit så underbara. Framför allt doktor Ben, vilken doktor, jag kommer aldrig träffa en så bra läkare mer i hela mitt liv. Jag kommer sakna alla trevliga sjuksköterskor som har tagit hand om mig. Det kommer bli skillnad när man kommer hem i känslokalla Sverige igen och sjukvården.

Även doktorn har satt sig in i borrelia mycket mer och han är inne på ILADS sidor varje dag för att lära sig ännu mer.

 

Jag tänkte berätta en liten bra historia.

 

I slutet av förra veckan så kom det in tre familjer på kliniken, två svenska och en engelsk, och i alla familjer så hade de blivit fästingbitna. Men som tur var så träffade de doktor Ben som nu är insatt i vad som kan hända om man inte omedelbart behandlar fästingbett. Det är kanske tur för dem att jag nu är här och behandlar mig samt att doktor Ben är intresserad av borrelia (lyme disease). De fick direkt behandling med doxycyklin i ordentlig dos, så de kan nog vara tacksamma för doktorns nya kunskap, och kunna känna sig säkra på att det inte ska bli några komplikationer.

Nu har jag bara en vecka kvar och jag kommer att komma hem som en ny mänska, så som jag var förut, vilken skillnad, det ska bli kul att träffa familjen igen så de kan se vilken skillnad det har gjort, att få rätt medicinering.

Mitt gamla jag är tillbaka, vad mer kan jag säga, jag kommer att kunna göra saker jag bara drömt om. Fantastiskt. Jag hoppas att alla sjuka ska få uppleva samma sak som mig.

Det ska bli kul att få ge er sista rapporten nästa vecka.

 

 

Vecka 8 av 8 FINAL

 

Den här veckan var den sista på behandlingen. Allt har gått bra, inga problem med behandlingen. Ingen smärta på hela veckan.

Nu har jag gjort 8 veckors behandling och det har gått ganska fort ändå.

Fördelen med att ha gjort behandlingen här är att det finns mycket att göra. Ta massage ofta, eftersom det är så billigt. Försöka att promenera mycket och hålla igång, det är viktigt.

Jag åker hem nu på måndag 21 Dec då finns jag hemma så ni kan få tag på mig om ni har några frågor, jag hjälper gärna till.

Jag och min vän Pelle som äger Tropical Resort hjälper dem som vill komma ner med allt. Boende, hjälp med doktorn så man behöver inte bekymra sig för något. Allt kommer att flyta på från start.

Nu när jag tänker tillbaka så kom den största skillnaden på behandlingen redan efter andra veckan då smärtorna under fötterna försvann.

Sen kände jag skillnad efter varje vecka. Blev piggare, mer ork, jag kunde gå till gymmet och cykla och andra övningar som Andy på gymmet satt upp. Nu efter behandlingen så kommer jag att ta antibiotika i tablettform i ca 1 år och det är 2 olika. För att vara helt säker på att bakterierna har dött.

Det är roligt nu när man pratar med alla som man mött under tiden med behandlingen, att de ser en stor skillnad på mig, och de flesta har följt mig på hela resan för det har intresserat dem.

Det finns så mycket positiva saker att berätta om, tackar gudarna för att jag tog och bestämde mig för att åka hit och göra behandlingen.

Och jag vet att läkaren letar ny information och vill lära sig om Borrelia och coinfektions. Han har verkligen satt sig in i problemet, men blir skrämd av att vi inte behandlar det i Sverige, han kan inte förstå VARFÖR, det är bättre att hjälpa människor som har svåra smärtor, när det finns hjälp att få.

Jag rekommenderar er som är sjuka att inte vänta, ta beslut att åka så fort ni har chansen, för att kunna bli bättre och smärtfria. Nu har jag öppnat en väg för er och hjälper er gärna så ni kan få samma underbara upplevelse som jag fått, träffa all trevlig och hjälpsam personal både på behandlingen samt hotellet.

Jag hoppas att ni har fått lite information om min resa och framgång och att ni kan få samma framgång och positiva behandling som mig.

Om det är någon som behöver mer information så ta kontakt med mig

 

Med vänlig hälsning

Robert

Thailand

Sista rapporten och smärtfri………. 🙂

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vad händer om du blir biten av en fästing?

Från Välfärdsmanifestationen idag… Sprid gärna till dem som inte kunde komma, samt till andra som inte vet hur borrelia-icke-vården fungerar.

*****

Vad händer om du blir biten av en fästing i Sverige idag? I bästa fall ingenting, om du är frisk, har ett starkt immunförsvar, och får rätt sorts antibiotika snabbt ifall det är en infekterad fästing, vilket är högst sannolikt. Svenska fästingar bär på minst 17 olika sjukdomsframkallande patogener som kan leda till bartonella, rickettsia, ehrlichia, babesia, och annat trevligt. Det är alltså inte bara borrelia och TBE som sprids av dem. Tyvärr känner många läkare inte till de övriga vanligaste fästinginfektionerna.

Har du otur så kan det dröja länge innan symtomen börjar dyka upp. Då kanske du inte längre kopplar ihop dem med fästingbettet. Du kan också ha oturen att träffa på en läkare som inte inser allvaret när du sitter där med ansiktsförlamning, bortdomnade armar eller ben, spränghuvudvärk, extrem trötthet, yrsel, feber, muskel- och ledvärk, influensakänsla, hosta, hudutslag, ett speedat hjärta, andfåddhet och rent allmänt en kondition sämre än hos en 90-åring. Hur osannolikt det än låter så kan det hända att du friskförklaras trots dessa och många fler symtom. Då kan det gå riktigt illa. Det kan bli en kronisk infektion.

Även om du har tur och träffar en läkare som gissar rätt på en gång och tar borreliaprov, så kan du ha oturen att vara en av de 75% där provet visar fel, så att borrelian inte syns fast bakterierna finns överallt i din kropp. Även om ryggmärgsprov också tas och visar negativt så kan du inte vara säker på att inte ha det, det visar också ofta fel.

Om provet trots allt skulle visa positivt så kan läkaren ändå tolka det som en utläkt infektion. Då får du tyvärr ingen behandling, fast borrelian fortfarande i högsta grad är aktiv. Efter lång tid kan kroppen sluta att tillverka antikroppar (vilket gör att infektionen inte kommer att dyka upp på något test hur bra det än är). Borreliabakterierna kan också gömma sig inne i själva de vita blodkroppar som annars agerar som kroppens försvar mot främmande organismer. Det har även visats att de ändrar form och bildar biofilm tillsammans med andra bakterier, som ett effektivt skydd mot antibiotika. När kusten är klar förökar de sig och stormar kroppen än värre. Smart!

Om du skulle ha den sagolika turen att på en gång träffa en kunnig läkare, få rätt diagnos, och som grädde på moset få rätt antibiotika, så är risken stor att du inte får det tillräckligt länge för att eliminera alla bakterier. Då kommer de att ta en gruvlig revansch. De följer nämligen inte läkemedelsverkets riktlinjer som tillåter dem att härja i kroppen i max två veckor efter att antibiotika har satts in. Olydiga rackare, minsann!

Har du dessutom inte “bara” drabbats av borrelia utan av flera fästinginfektioner, så krävs ett ännu starkare artilleri med kombinationer av olika antibiotikasorter. Det vet inte ens många infektionsspecialister…

Går du med en massa infektioner i kroppen som inte diagnostiseras rätt så kommer du till slut att bollas runt mellan nästan samtliga avdelningar på ditt närmaste sjukhus. När vårdcentralen har gett upp att försöka utreda vad symtomen beror på, så kommer du sannolikt att skickas till infektionskliniken. Där lär man inte heller hitta så mycket i borreliaväg eftersom man använder samma tester som på vårdcentralen. Möjligen hittar man någon av de andra fästinginfektionerna, störst är sannolikheten för det om du själv ber dem att testa för det. Eller inte. För om du är för påläst och vet mer än läkarna så ställs gärna diagnosen “somatiseringssyndrom” eller “hypokondri” ganska snabbt.

Hittar de inget på infektionskliniken eller hos neurolog eller reumatolog eller någon annan -log, så hamnar du förr eller senare troligen hos psykiatrin. Där lär de hitta ganska mycket om du har varit sjuk länge, borrelian härmar nämligen ett hundratal olika psykiska diagnoser, genom att bakterierna tar sig in i hjärnan och ställer till det rejält. Orsaken är inte psykisk och du kan därför inte bli botad av en KBT-psykolog. Penicillin och många andra antibiotikasorter når tyvärr inte innanför blod/hjärnbarriären så bra, så bakterierna kan öka alldeles fasligt i mängd där även om du fått behandling. Då kan det till slut verka som att du är på väg att få alzheimer, även om du är ung, du har nämligen inget närminne kvar, koncentrationsförmågan är nere på noll. (Man har för övrigt hittat borreliabakterier hos samtliga undersökta Alzheimerpatienter efter deras död, det finns också kopplingar till ME, MS, Parkinson, ALS m.m.) Du börjar kanske själv tvivla på ditt förstånd till slut och går med på att bli försökskanin för psykmediciner som är verkningslösa mot borrelia, som kan skada hjärnan ytterligare, och göra dig beroende för resten av livet. I bästa fall litar du fortfarande på ditt förstånd, och förstår att det är något annat som är fel.

Du har kanske turen att hitta information på internet, som leder dig vidare till kliniker utomlands där dina symtom behandlas effektivt med flera sorters antibiotika under lång tid tills du är frisk eller åtminstone mycket bättre. Tyvärr kommer du att få betala allt ur egen ficka. Det är inte billigt. Men vad är inte hälsan värd…? Fram tills nyligen så kunde du åka till Norge och bli behandlad, men nu har läkaren där som har hjälpt hundratals personer, även från Sverige, anmälts och förlorat sin legitimation, och hans klinik måste därför stängas ner. I USA förföljs borrelialäkarna på samma sätt. Att gå in på alla orsaker bakom detta skulle föra för långt i detta sammanhang, men det är ett väldigt komplext pussel med bitar från ekonomi, politik och andra intressanta företeelser.

När jag insåg att detta är ett massivt problem, inte bara i Sverige, där omkring 40 000 personer drabbas av fästingsjukdomar årligen, utan i hela världen, så startade jag en världsprotest, som ägde rum för första gången i maj i år, i 30 länder. Det kallas borreliaupproret här hemma, och worldwide lyme protest internationellt. Vi gick ut gemensamt med krav bl.a. på bättre forskning, bättre diagnostikmetoder och rätt till nödvändig vård på de vanliga sjukhusen. Det fick stor uppmärksamhet, eftersom det aldrig har organiserats någon världsprotest tidigare, och man fick upp ögonen för att detta är en världsvid epidemi. Nästa år kommer en uppföljare, förhoppningsvis i ännu fler länder. I väntan på det så kan du följa oss på Facebook, och i Borreliabloggen på WordPress, för att läsa mer om ämnet.     

Där kan du läsa om Monika som är vuxen men som har tvingats flytta hem till sin mamma igen, hon har varit sängliggande i snart ett år, fått behandling, men kämpar fortfarande hårt för att bli frisk. Där står det också om Benny som har blivit dramatiskt bättre efter att han fick långvarig antibiotikabehandling. Och om hur den för primärvården okända fästingsjukdomen rickettsa helvetica kan göra ditt liv till ett rent helvete… Där får du även reda på delar av den stinkande bakgrunden till varför borreliasjuka inte får vård världen över, och kan läsa om hur långt vissa personer med intressen i läkemedelsindustrin och det kommande borreliavaccinet går för att fortsatt försöka hindra det…även i Sverige. Och mycket, mycket mer….

Vi kommer inte att sluta kämpa förrän alla drabbade får behandling!

CDC gör en pudel, när kommer den svenska chihuahuan?

Plötsligt finns det nu väldigt många fler årliga fall av borrelia i USA, 90 % mer än man trodde, inte 30 000 utan 300 000. Oops, liksom. Och vi vet förstås att även det bara är toppen av isberget. Läs artikeln i sista länken i detta inlägg som innehåller kritik även mot det splitternya sättet att räkna. Där talas det istället om potentiella miljoner… Bara i USA.

Plötsligt är det inte längre ”svårt att få borrelia och lätt att bota det”, som man så länge har påstått. Hm.

”Getting Lyme disease is no picnic. Symptoms resemble the flu ­— fatigue, headache, mildly stiff neck, joint and muscle aches, and fever. But if not treated with an antibiotic within about 72 hours, the infection can disseminate throughout the body, causing neurologic, cardiac and joint disease for weeks or months. An unknown proportion of Lyme disease patients become chronically ill with fatigue that can be debilitating. Mead says the CDC recognizes chronic Lyme disease as a real problem.

(Paul Mead, M.D., M.P.H = chief of epidemiology and surveillance for CDC’s Lyme disease program.)

Notera att t.o.m. CDC nu erkänner att kronisk borrelia existerar. En rejäl kovändning minsann. Därav denna lilla pudelklippning.

Nu skrivs det plötsligt massor av artiklar om detta och görs tv-reportage. Varför?

”Before 2002, humans could get vaccinated against Lyme disease (dogs still can). But the manufacturer discontinued it for lack of demand.”

Ja, det visste vi ju. Fast de utelämnar visst att förra vaccinet gjorde många sjuka i kronisk borrelia.

När nya vaccinet ska förberedas för att införas på marknaden så måste det finnas ett ordentligt underlag för det. Därför behöver det nu föras ut skräckbilder av en epidemi så att folk ska bli rädda och rusa och vaccinera sig så snart vaccinet är klart. I andra artiklar är man ännu mer tydlig. Där står det om att detta rör hela världen. Det vet vi ju också, därav vår världsvida protest i maj.

Så…samtidigt som det naturligtvis känns bra att det vi kämpar för äntligen tas på allvar t.o.m. av CDC (snart bör väl också de svenska infektionsläkarna hänga på), så är det lite bitterljuvt. Ska miljarder friska nu riskera att smittas och bli sjuka resten av livet av nya vaccinet…? Ska redan sjuka bli ännu sämre av vaccinet (särskilt de som inte vet vad symtomen beror på och inte vet att det är farligt att ta vaccinet om man redan är sjuk av borrelia och coinfections)? Eller kan vi sprida denna info över världen innan det är för sent? Det återstår att se.

Citaten kommer härifrån:

http://www.npr.org/blogs/health/2013/08/19/213544183/lyme-disease-far-more-common-than-previously-known

Läs mer här:

http://www.cdc.gov/media/releases/2013/p0819-lyme-disease.html

http://www.nbcnews.com/health/lyme-disease-infects-300-000-year-cdc-says-6C10949383

http://lymedisease.org/news/touchedbylyme/cdc-figures.html

Vi inbjuder till en seriös dialog med läkare och forskare

Vi önskar att debatten kring borrelia var inriktad på att driva utvecklingen framåt. Nu smutskastas och idiotförklaras det åt båda håll vilket inte är vad vi önskar. Att seriöst och med ett öppet sinne försöka förstå varann även om man har olika åsikter och erfarenheter i borreliafrågan borde inte vara så svårt.

Vi är inga “motståndare” utan endast sjuka människor som önskar förståelse och att det blir bättre för oss och andra framtida drabbade.

Vi kan bidra med våra erfarenheter av vården och olika aspekter ur patientens synvinkel om hur det skulle kunna bli bättre, efter att ha snurrat runt i vården under många år.

Vi kan bidra med den kunskap vi har samlat på oss under lång tid genom den info vi har tagit del av från många olika håll, både vad gäller forskning och erfarenheter av behandling som har fungerat för många patienter, och vi vet också vad som inte hjälper. Men vi har inte hela lösningen.

Enbart antibiotika hjälper inte alla, ens under lång tid, en del blir helt friska av det, många blir mycket bättre (tyvärr med stor risk för recidiv), men några förblir sjuka trots behandling. Det behövs uppenbarligen något mer för att bakterierna ska försvinna helt ur kroppen, åtminstone om människor och apor har ungefär samma biologiska funktioner:  http://www.plosone.org/article/info:doi/10.1371/journal.pone.0029914

Frågan är vad?

Handlar det om samverkan med immunförsvaret att borrelian i vissa fall blir en svårare, långvarig infektion? Borde det inte forskas mer om de genförändringar som har visats göra vissa mer mottagliga för dessa infektioner och som även gör det svårare att bli av med dem? Se fakta om HLA-DR4-genen en bit ner i detta inlägg, och läs gärna även om MTHFR-genen på annat håll, det finns mycket material online om den: https://borreliablogg.wordpress.com/2013/07/05/kronisk-borrelia-somatiseringssyndrom/

HLA-DR4 skulle kunna vara själva orsaken till kronisk borrelia, och i så fall behöver man forska fram något som blockerar immunsvaret.

 Ja frågorna är många och vi önskar få er hjälp för att att lösa dem!

Vi är många som kan stå till förfogande för forskningen, som har konstaterats ha borrelia och olika coinfections, vilket kanske kan vara intressant, eftersom det har betydelse för behandlingen.

Ni kan bidra med er allmänläkar- och specialistkunskap, samt med era forskarresurser för att utveckla bättre metoder för diagnos och behandling. Ni kan välja att forska på sånt som verkligen behöver undersökas bättre, på sätt som kan leda till tillförlitliga resultat. STING-studien skulle t.ex. ha kunnat ge väldigt intressanta resultat om man hade inkluderat de värst fästingdrabbade områdena.  https://borreliablogg.wordpress.com/2013/07/18/sting-en-studie-utan-sting-i/

Vi efterlyser ett samarbete mellan specialistläkare inom olika avdelningar på sjukhusen för en samlad bedömning av symtomen. Vi består inte bara av ett speedat hjärta eller neurologiska besvär, bilden är ofta väldigt omfattande och bedöms bäst som helhet, inte uppsplittrad. Det vi behöver är inte tillfällig symtomlindring av det ena eller det andra utan möjligheten att bli helt friska från infektionen.

Det skulle kanske rentav behövas en landstingstyrd specialistklinik i Sverige som enbart tar emot patienter som har drabbats av fästinginfektioner. Då skulle läkare och forskare kunna utbilda sig och få en mer samlad syn på problematiken runt fästingsjukdomar.

Här är en fiktiv patient som ni som är läkare gärna får öva era talanger på:

https://borreliablogg.wordpress.com/2013/07/17/vem-kan-hjalpa-mats/

Hämta särskilt inspiration från läkaren Göran som vi tycker svarade föredömligt i det inlägget, såna läkare vill vi gärna möta, som gör en grundlig utredning, som är kunniga, och nogranna. Som inte sätter en diagnos i förväg utan verkligen går in med ett öppet sinne, empati och ser hela patienten.

Det vi vet med säkerhet är att vi behöver er hjälp!!!

****************

Det följande är en kort sammanfattning av vad vi VILL, inte bara i Sverige, utan i hela världen.

Worldwide Patients are raising awareness and protesting to highlight the need for:

1. Recognition that Lyme disease/borreliosis, and other tick-borne infections, such as Babesia, Bartonella, Rickettsia, Ehrlichia, are serious, and sometimes fatal illnesses.

2. Awareness of the fact that the transmission of tick-borne pathogens, such as borrelia, babesia, rickettsia, via blood transfusion is of global concern.

3. Agreement that Lyme disease/borreliosis should be listed as a notifiable infection. Notifiable status will aid in ensuring that the incidence and spread of this disease are monitored, a necessary precursor to determining the human suffering and socioeconomic impact of the disease.

4. Education of the healthcare sector regarding the accurate diagnosis of Lyme, which in some cases may be limited to clinical presentation due to limitations of serological testing.

* Education should ensure all doctors are familiar with the CDC caution pertaining to criteria for blood tests for Lyme: “This surveillance case definition was developed for national reporting of Lyme disease; it is NOT appropriate for clinical diagnosis… Surveillance case definitions are created for the purpose of standardization, not patient care.”

* Education that Lyme should be included as a differential diagnosis when considering other illnesses that are also reliant on subjective clinical presentation, or have no known cause. This includes, but is not limited to: Motor Neurone Disease (MND) also known as Lou Gehrig’s disease or Amyotrophic lateral sclerosis (ALS); Multiple Sclerosis; Alzheimer’s; Parkinson’s disease; Sarcoidosis.

5. Education of the healthcare sector regarding affordable and effective treatment of both acute and chronic Lyme and other tick-borne infections. This includes the need to update the outdated treatment guidelines of the Infectious Diseases Society of America (IDSA) and to take into account the treatment methods of other Societies such as: The International Lyme and Associated Diseases Society (ILADS) and the German Borreliosis Society (Deutsche Borreliose-Gesellschaft: DBG)

6. Funding for research into tick-borne diseases. Including: Funding for medical research into accurate Lyme testing and treatment, Funding for research into vectors and reservoir hosts to determine what diseases they may carry and transmit.

Några av felen i SVT’s nyheter igår

Deras tendentiösa rapportering har skadat och misstänkliggjort en redan hårt utsatt grupp sjuka. Det minsta de kan göra är att komma med en ursäkt till alla som är svårt sjuka av långvarig/långt gången (= kronisk) borrelia, samt en rättelse av det som blev fel!

Det är beklagligt att personer som inte är experter i en fråga ändå framställs som sådana. Som t.ex. i SVT’s nyheter igår, med Preben Aavitsland.

Några kommentarer till det:

https://borreliablogg.wordpress.com/2013/07/16/manga-blir-hjalpta-av-behandling-i-norge-och-tyskland/

https://borreliablogg.wordpress.com/2013/07/16/anmalan-mot-preben-aavitsland/

Vi undrar även vilka ytterligare ”experter” SVT har fått tag i som inte vågade framträda…?

Än värre är att SVT uppenbarligen tar parti för personer som inte vet vad de talar om och medvetet vinklar en fråga snett. Det märktes i sättet frågorna ställdes på under intervjuerna, och i rubriksättning/länkhänvisning på webben.

Definitionen av ”kronisk borrelia” som användes i nyhetsinslagen är inget vi som är drabbade känner igen.

Det är inte en ”påhittad sjukdom”, vilket gång på gång påstods. Kronisk borrelia är helt enkelt sviterna av obehandlad alternativt ofullständigt behandlad, och därför långt gången borrelia i tredje stadiet. Då har hela kroppen hunnit bli skadad av bakterierna, och inte bara några enstaka leder eller nervsystemet, vilket är vanligt i de första stadierna.

Oftast är dessutom flera ytterligare fästinginfektioner, så kallade coinfections, involverade, vilket kräver en mer omfattande behandling än enbart borrelia. Dessa infektioner testas det sällan för p.g.a. okunskap hos allmänläkarna som först träffar patienterna. Först när det har gått riktigt långt och man får en remiss till en infektionsklinik kan man ha turen att träffa nån läkare som förstår vilka infektioner det kan röra sig om och vilka ytterligare tester som behöver tas.

Kronisk borrelia är alltså inte en helt annan ”svårare” sorts borrelia än den hudinfektion som i bästa fall behandlas innan den går längre in i kroppen, in i leder, hjärta, hjärna, nervsystem etc, och kräver en betydligt tuffare behandling. Man kunde tycka att nån reporter på SVT hade kunnat kolla upp vad som menas med begreppet innan de låter en  antiborrelialobbyist framträda med idiotiska kommentarer som att borrelia skulle ”smitta via internet” och vara en ”påhittad sjukdom”.

Folk dör inte av påhittade sjukdomar, däremot dör människor tyvärr av mycket långt gången vanlig borrelia i slutstadiet, för att de inte får hjälp av vården, eller får hjälp först när det redan är för sent för att rädda livet.

Det framställdes även som att det bara är ett litet antal forskare och läkare som ”tror” på diagnosen, och talades om det som om det vore en sekttillhörighet. Det stämmer inte. I andra länder står läkare dessutom upp och ryter till när patienter far så här illa: http://www.bendigoadvertiser.com.au/story/1630359/victorian-doctor-goes-to-accc-with-lyme-disease-concerns/?cs=80

Kronisk borrelia är inte heller ”självdiagnostiserad”, vilket påstods och följdes upp i Godmorgon Sverige i morse. Det är läkare som har varit intresserade av att skaffa sig betydligt bättre kunskaper än de flesta allmänläkare har om borrelia och andra fästingsjukdomar, som har ställt diagnosen. Den ställs både via blodprover och andra metoder (vars tillförlitlighet för närvarande undersöks av svenska instanser för att eventuellt införas även här). Diagnosen ställs även kliniskt av läkare utifrån symtombilden.

I USA har de nyligen utvecklat mycket bättre test än de som används i Sverige. De tester vi har här visar fel i upp till 75% av fallen, och det finns en anledning till varför både ELISA och Western Blot har manipulerats till att bli sämre än de kunde vara. I fråga om WB så beror det på det borreliavaccin som testades förut och tyvärr visade sig göra folk sjuka, vissa av banden i testet behövde tas bort för att inte krocka med vaccinet. De banden är bland dem som tydligast visar på borrelia om man inkluderar dem i testet. Angående ELISA-testet så är det mer invecklat, och vi väntar på ett danskt gästinlägg om hur fult det har gått till i kulisserna kring det.

Så man ska ha ordentlig tur om borrelia ska synas på de gängse svenska testerna. Dyker det upp positiva antikroppar i testen trots allt, så lämnas man ofta ändå utan behandling, med motiveringen att ”det nog är en utläkt infektion”, eller att ”det där tar kroppen hand om själv till slut”. Tyvärr stämmer inte det.

http://www.spiegel.de/wissenschaft/mensch/lyme-borreliose-die-ewige-krankheit-a-558170.html

”He did a 10 year study of 4000 people, of which almost 17% tested positive for Bb antibodies. ”All those who tested sero-positive became symptomatic after 8 years at the latest” ”It seems like the human immune system is not capable of eliminating the organism. Like syphilis, HIV and Hepatitis B & C, Borreliosis does not go away by itself.”

Det finns många studier som stödjer diagnosen kronisk borrelia genom att visa på persisterande bakterier efter behandling. Här är 78 av dem, den senaste först:

http://www.plosone.org/article/info:doi/10.1371/journal.pone.0029914

http://www.lymeinfo.net/medical/LDPersist.pdf

Kolla upp fakta lite bättre nästa gång ni rapporterar om borrelia, SVT!

Plötsligt blivit psykiskt sjuk? Nej, du har nog bara fått en infektion…

Många som inte får någon behandling för borrelia/coinfections får till slut psykiska symtom ovanpå de fysiska. De brukar börja dyka upp så smått i andra stadiet för att sedan förvärras massivt i det tredje, kroniska stadiet.

Symtomen kan se lite olika ut beroende på vilken/vilka infektioner som ligger bakom. Borrelian är känd för att härma hundratals olika psykiska diagnoser. Men samtliga botas effektivt med långvarig antibiotikabehandling med sorter som korsar blod/hjärnbarriären. Däremot hjälper inte psykofarmaka, eftersom de inte rår på bakterierna. Givetvis är KBT ingen lösning heller, som vissa läkare tror.

Tänk om samtliga läkare inom psykiatrin fick lite utbildning om detta, hur många liv skulle då inte kunna räddas?

Tyvärr är självmord vanligt bland kroniskt borreliasjuka, både p.g.a. det nästan outhärdliga lidande som de fortskridande symtomen kan orsaka, och frustrationen över att inte få nån hjälp från vården, utan gång på gång bemötas av respektlösa/otrevliga/arroganta läkare som kommer med anspelningar om just psykiska diagnoser när de inte hittar vad som är fel. Där gäller det verkligen att ha ordentligt med insikt och kunskap så att man kan se vad som är orsak och verkan, vad som ligger i botten. För botar man själva orsaken så försvinner också symtomen. Men misstolkar man orsaken och försöker åtgärda enbart symtomen, så kommer orsaken att finnas kvar, ”kronisk” psykisk sjukdom blir då följden.

Tänk om även Försäkringskassan fick kännedom om detta, borde de då inte vilja hjälpa en massa felaktigt diagnostiserade och felaktigt/icke behandlade långvarigt sjukskrivna att äntligen bli friska? 

”Psykiska” diagnoser är bland de vanligaste sjukskrivningsorsakerna, och frågan är om inte en majoritet beror på olika infektioner (inte bara från fästingar). Bakterier hör helt enkelt inte hemma i hjärnan, och har de väl tagit sig in dit så är det bara vissa sorters antibiotika i tillräckligt hög dos som rår på dem. Varningsklockor borde hur som helst ringa högt om det samtidigt som psykiska symtom förekommer återkommande influensasymtom och liknande, eller om de ”psykiska” diagnoserna skiftar ovanligt fort.

Man kan t.ex. verka ha ADHD/ADD, Asperger, OCD, bipolär sjukdom, svår depression, ångest, ”lyme rage” (plötsliga vredesutbrott), och andra psykiska diagnoser i omgångar. De kommer och går, i takt med att bakterierna förökar sig eller minskar i kroppen. Det är minst sagt förvirrande både för den som upplever detta och inte känner igen sig själv medan det pågår (men som känner att problemen inte bottnar i något psykiskt fel, vilket bekräftas av den goda effekten av antibiotika), och för en lika oförstående omgivning.

Även kognitiva svårigheter, minnesförlust, främst av närminnet, koncentrationssvårigheter, hjärndimma och liknande brukar dyka upp efter ett tag med borreliabakterier i kroppen. Ofta ses det som stressrelaterat, diagnosen utmattningssyndrom har nog ställts felaktigt i ett stort antal fall…

Några artiklar i ämnet:

Lyme disease and psychiatric symptoms

What psychiatrists need to know about Lyme

Neuro-cognitive Lyme disease

Lyme disease and cognitive impairments

10 infektionsläkare – 0 behandling

Ja, nästan så illa var det.

Tittar i journalen och hittar remisser, provsvar och anteckningar gjorda under ett par år, av ett tiotal olika infektionsläkare på ett stort svenskt universitetssjukhus, ett ställe som väl borde vara allra främst i landet i forskningshänseende vad gäller fästingsjukdomar? Ingen av dem (flera är experter just på fästingsjukdomar), lyckades ställa rätt diagnos eller behandla ordentligt utifrån kliniska symtom eller ens när det dök upp positiva provsvar på infektion (prover som de till en början dessutom vägrade ta). De blev väldigt förvånade över det positiva provet, men ändå osäkra på om det var en aktiv infektion. Men hallå, om patienten i det närmaste är döende efter ett bett, och kontinuerligt försämras utan behandling, så är det kanske väldigt tydligt att det är en aktiv infektion? Åtminstone kan det inte bli tydligare än så för patienten!! Måste man hosta upp lungorna rent bokstavligen och stappla in på akutmottagningen och servera nämnda organ på silverfat för att det ska bli ännu mer tydligt?

När en läkare till slut insåg att det verkligen var en synnerligen aktiv infektion då titrarna (både IgG och IgM) fortsatte att stiga, så gavs det äntligen lite antibiotika, men dessvärre en alldeles för kort behandling, varvid symtomen återkom efter avslutad behandling. Därefter gavs ingen behandling mer. För läkaren deklarerade plötsligt att han inte trodde att jag hade eller ens hade haft nån infektion. Trots provsvaren som sa det motsatta, trots att de fortfarande var positiva efter behandling! Jag lämnades därefter åt mitt öde, till att försöka behandla mig själv. Läkaren önskade mig spydigt ”lycka till” med det. Stort Tack.

Även ett tiotal vårdcentralsläkare hade dessförinnan briljerat med sin stora okunskap i ämnet medan symtomlistan växte och växte (de har aldrig ens hört talas om flera av de vanligaste sjukdomarna som sprids av bl.a. fästingar, och ett positivt provsvar på borrelia som togs för några år sen, men som inte föranledde någon behandling, har av någon anledning försvunnit ur journalen). De var riktigt bra på att leverera drapor av kränkande uttalanden och har också bidragit med en bunt felaktiga diagnoser utanför deras kompetensområde: ”du är fysiskt frisk, vi hittar inget i dina prover”. Nä, det berodde ju på att den nyblivne läkargrabben tyvärr missade att ta provet som visade den aggressivt härjande infektionen. Han rekommenderade dock medicin mot ångest (för fenomenet ångest hade han läst om i en av sina skolböcker), för att lindra det massiva trycket i lungorna som gjorde det svårt att andas, ackompanjerat av kraftiga hostattacker. Sen när har ångestmedicin nån effekt på bakterier? Har i och för sig aldrig testat det, så vem vet? Även husläkaren som har många år i branschen och som borde vara lite mer kunnig har sagt snälla saker som: ”är du säker på att det inte är psykiskt”. Ja, alldeles, alldeles bombsäker.

Påbörjade efter fyra månaders akut försämring av läget i ren desperation en egen hästkur med antibiotika, som efter två veckor hade förbättrat läget dramatiskt, efter fyra veckor var det ännu bättre, avslutade kuren efter åtta veckor. Men en del symtom återkom även efter den behandlingen, insåg då att det krävdes mer än en sorts antibiotika och något slags protokoll.

Jag hade till slut den stora glädjen och turen att få träffa en läkare, dr B, som är ordentligt påläst och erfaren inom området, och som därför genast satte in en tuff behandling mot mina (minst) tre fästingsjukdomar. Varje paus i behandlingen har tyvärr resulterat i en del symtoms återkomst. Men jag är tacksam för varje symtom som försvinner och sedan stannar borta. Nu senast blev jag av med den ihållande spränghuvudvärken som inga huvudvärkstabletter biter på. Wow, liksom! Det här är en långsam, tålamodskrävande och fysiskt tuff behandling för kroppen, som i mitt fall kräver pauser och medicinbyten när biverkningarna blir för hemska. Men det är absolut värt det, för varje liten förbättring ger mig lite mer av livet tillbaka, ett liv som infektionerna tog ifrån mig det mesta av hittills…

Det är väldigt smarta bakterier vi har att göra med, som vet hur man skyddar sig mot antibiotika och drar nytta av kroppens immunförsvar för sina egna syften… Man skulle önska att läkarna på vårdcentraler och infektionskliniker var åtminstone lika smarta, och kanske helst att de stod snäppet över bakterieintelligensnivån.