Etikettarkiv: Mats Reimer

Kronisk borrelia = somatiseringssyndrom?

Enligt Mats Reimer, den självutnämnde experten på kronisk borrelia (en sjukdom som enligt samme ”expert” inte ens existerar), så är denna ytterst plågsamma och långvariga infektion, som stannar kvar i kroppen hos en del personer, dels p.g.a. bristande antibiotikabehandling och dels p.g.a. genförändringar, endast psykiskt betingad, och kan därför botas med lite KBT.

Citat av en kommentar av Mats Reimer:

”Jag vet inte hur man bäst hjälper personer med påstådd ”kronisk borrelia” för skolmedicinen kan bara svara på vad de inte har. Men som deras sjukdomsbild framställs tycks det för mig stämma bäst med somatiseringssyndrom. Och så fall vore KBT det som har störst chans att hjälpa. Som vid ”ME”/CFS. Du skriver att de botas av all antibiotika, men det jag hör många säga (Monsen, Grevstad, många bloggare) är att de blivit bättre men faktiskt inte botade. Jag har aldrig förnekat att dessa patienter lider, och det är tråkigt att en del känner sig kränkta när man påtalar fakta: diagnoser som elallergi, amalgamsjuka, hypotyreos typ 2 och ”kronisk borrelia” har inget trovärdigt vetenskapligt stöd. Jag säger inte att patienten är frisk, jag säger att diagnosen är fel, och det är inte att förakta någon.”

Somatiseringssyndrom enligt Wikipedia:

”SomatiseringssyndromBriquets sjukdom eller somatiseringsstörning är en psykisk störning som yttrar sig i att personen har varierande symtom på fysiska sjukdomar, vilket har psykiska orsaker. Det är en somatoform störning, vilket innebär att personen själv upplever sig vara fysiskt sjuk, fastän det egentligen är en överföring av en inre smärta till fysiska symtom, en somatisering.

Somatiseringssyndrom ska skiljas från psykosomatisk sjukdom, vilket definierades som fysiska problem som har psykiska orsaker. Det handlar istället om svårbegripliga symtombilder, som kan antas bero på den psykosociala situationen och inte på biologiska faktorer. Syndromet brukar kallas stressrelaterad snarare än psykisk (trots att också stress är psykisk), eftersom patienten lättare kan identifiera sig med diagnosen. Somatiseringssyndrom kan bero på en missad biologisk orsak.

Sista raden är mest intressant i detta sammanhang! Läkare som är felaktigt övertygade om att patienter med kronisk borrelia är psykiskt sjuka kommer givetvis att missa de verkliga biologiska orsakerna.

Tänk om okunniga läkare istället för att lättvindigt sätta felaktiga psykiska stämplar på fysiska sjukdomar, skulle investera i en ödmjukhetskurs, och kapitulera inför det faktum att de inte vet – eller än värre, inte ens har brytt sig om att läsa de många vetenskapliga studier som visar att de har helt fel!

Här är lite info om genetiska förhållanden bakom kronisk borrelia:

”Dr. Huber began her research into the genetic mechanisms behind Lyme disease by looking at the genes of infected patients. In particular she looked at the HLA genes because they are known to encode genes that determine an individual’s response to antigens. She found that patients who developed chronic Lyme disease had a different allele of the HLA-DR gene than those who recovered with antibiotic treatment. Specifically, those with chronic Lyme disease had the HLA-DR4 allele, whereas those who recovered had the HLA-DR11 allele. Based on these observations, Dr. Huber predicted that the HLA-DR allele type was an important indicator of whether an infected person would develop chronic Lyme disease.

In order to test her hypothesis, Dr. Huber used the transgenic technique to insert human genetic material into mice. These transgenic mice had identical genetic information, except for one human gene known as a transgene. Some of the mice had the human HLA-DR4 transgene and some had the human HLA-DR11 transgene. Dr. Huber then infected the mice with the spirochete that causes Lyme disease. She wanted to see if there was a difference in the immune response between the two genes. Dr. Huber found that the mice with the HLA-DR4 allele produced lots of interferon gamma and no antibodies to the spirochete. In contrast, the mice with the HLA-DR11 allele produced lots of antibodies but no interferon gamma. In other words, simply the presence of the DR4 allele was enough to trigger an inflammatory immune response. All of the other genetic information in the mice was exactly the same. ”This was quite a shocking result,” Dr. Huber recalled. ”We did not expect this all-or-nothing response.”

/…/

Since we cannot change our genetic information, future research for Dr. Huber focuses on blocking the immune response. If you could find the self-protein inducing the autoimmune response, it would be possible to make a similar protein that would block the response. There are already anti-inflammatory antibodies being used to treat other diseases such as rheumatoid arthritis. If there was a way to stop interferon gamma from binding to its receptor, it could prevent the development and propagation of an inflammatory immune response. This could be tested using a mouse model in two ways. First, you could take a DR4 transgenic mouse, infect it with the spirochete, wait for inflammation, and then administer interferon gamma antibodies to see if they prevent the development of the disease. Second, you could make a mouse model that lacked the gene for the production of interferon gamma, known as a knockout mouse. Based on Dr. Huber’s hypothesis, one would predict that a mouse that could not produce interferon gamma would not develop Lyme disease when infected with the spirochete. Dr. Huber hopes that her findings will lead to the eventual treatment and cure of chronic Lyme disease.”

Mer i detalj om det finns här.

Om man blir sjukare av behandlingen så finns det anledning att kolla upp bl.a. denna gen:

”This 5-part HLA test is able to determine how well you can remove the dangerous biotoxins of different organisms that live in the oceans, lakes, forests, and buildings. But for our purposes in Lyme disease treatment, we are particularly interested in two patterns—the 15-6-51 or the 16-5-51 pattern. If you have these you will not be able to remove Lyme biotoxins.

So when you try to kill Lyme with antibiotics, antibiotic herbs, HBOT, or a wide range of traditional or progressive means, you will release Lyme’s surface biotoxins and they will pass throughout the body easily and disrupt and damage dozens of human body functions.

Simply, this Lyme poison has no natural body antidote for those who cannot naturally remove it—it will simply stay in your body and damage gene expression, hormones levels, protein function and cause dozens of other injuries. Consider it to be an eternal disruptive chemical poison able to easily pass through water pores and cell membranes.

If you make the mistake of thinking you are still ill because of residual Lyme, and try additional antibiotics at higher doses, you will release still more biotoxins and they will damage your body. Therefore, no one should be treated with antibiotics unless it is known how able they are at removing Lyme’s biotoxins.”

Hela artikeln finns här.

Även MTHFR-genförändringar påverkar kronisk borrelia, och gör det svårare för kroppen att bli av med toxiner.

Var finns svenska läkare som testar för dessa och eventuella andra genförändringar som kan kopplas till kronisk borrelia? Jag vill gärna ha kontakt med dem!

Jag ber även Mats Reimer att ge mig ett enda exempel på en person som har haft en långvarig borreliainfektion, eller flera, då denna sällan kommer ensam, utan vanligen utvecklas tillsammans med flera andra fästinginfektioner, och som har botats med KBT.

Sen när blev bakterier mottagliga för terapi? Dör de av KBT’n kanske, eller blir de snälla och fogliga och slutar att infektera kroppen så massivt då? Hjälper KBT så att genmutationer rättar till sig?

Nånstans får man väl ändå dra en gräns för de galenskaper som sprids på nätet av en barnläkare som väl är anställd för att blogga på Dagens Medicin för att komma med fakta inom sitt kompetensområde och inte med rent svammel om sånt han uppenbarligen totalt saknar insikt i?

Eller nej, hans uppgift i bloggen verkar mest vara att provocera de forskare och läkare som har lite mer förankring i verkligheten, samt deras patienter.