Många som inte får någon behandling för borrelia/coinfections får till slut psykiska symtom ovanpå de fysiska. De brukar börja dyka upp så smått i andra stadiet för att sedan förvärras massivt i det tredje, kroniska stadiet.
Symtomen kan se lite olika ut beroende på vilken/vilka infektioner som ligger bakom. Borrelian är känd för att härma hundratals olika psykiska diagnoser. Men samtliga botas effektivt med långvarig antibiotikabehandling med sorter som korsar blod/hjärnbarriären. Däremot hjälper inte psykofarmaka, eftersom de inte rår på bakterierna. Givetvis är KBT ingen lösning heller, som vissa läkare tror.
Tänk om samtliga läkare inom psykiatrin fick lite utbildning om detta, hur många liv skulle då inte kunna räddas?
Tyvärr är självmord vanligt bland kroniskt borreliasjuka, både p.g.a. det nästan outhärdliga lidande som de fortskridande symtomen kan orsaka, och frustrationen över att inte få nån hjälp från vården, utan gång på gång bemötas av respektlösa/otrevliga/arroganta läkare som kommer med anspelningar om just psykiska diagnoser när de inte hittar vad som är fel. Där gäller det verkligen att ha ordentligt med insikt och kunskap så att man kan se vad som är orsak och verkan, vad som ligger i botten. För botar man själva orsaken så försvinner också symtomen. Men misstolkar man orsaken och försöker åtgärda enbart symtomen, så kommer orsaken att finnas kvar, ”kronisk” psykisk sjukdom blir då följden.
Tänk om även Försäkringskassan fick kännedom om detta, borde de då inte vilja hjälpa en massa felaktigt diagnostiserade och felaktigt/icke behandlade långvarigt sjukskrivna att äntligen bli friska?
”Psykiska” diagnoser är bland de vanligaste sjukskrivningsorsakerna, och frågan är om inte en majoritet beror på olika infektioner (inte bara från fästingar). Bakterier hör helt enkelt inte hemma i hjärnan, och har de väl tagit sig in dit så är det bara vissa sorters antibiotika i tillräckligt hög dos som rår på dem. Varningsklockor borde hur som helst ringa högt om det samtidigt som psykiska symtom förekommer återkommande influensasymtom och liknande, eller om de ”psykiska” diagnoserna skiftar ovanligt fort.
Man kan t.ex. verka ha ADHD/ADD, Asperger, OCD, bipolär sjukdom, svår depression, ångest, ”lyme rage” (plötsliga vredesutbrott), och andra psykiska diagnoser i omgångar. De kommer och går, i takt med att bakterierna förökar sig eller minskar i kroppen. Det är minst sagt förvirrande både för den som upplever detta och inte känner igen sig själv medan det pågår (men som känner att problemen inte bottnar i något psykiskt fel, vilket bekräftas av den goda effekten av antibiotika), och för en lika oförstående omgivning.
Även kognitiva svårigheter, minnesförlust, främst av närminnet, koncentrationssvårigheter, hjärndimma och liknande brukar dyka upp efter ett tag med borreliabakterier i kroppen. Ofta ses det som stressrelaterat, diagnosen utmattningssyndrom har nog ställts felaktigt i ett stort antal fall…
Några artiklar i ämnet:
Lyme disease and psychiatric symptoms
Borreliabloggen 