Inte bara SMI är jäviga i sin borreliautredning, där man kommer fram till att ELISA är bäst i test:
https://borreliablogg.wordpress.com/2013/10/17/smi-javiga-och-oproffsiga/
https://borreliablogg.wordpress.com/2013/10/11/svikna-igen-smi-utredningen-cementerar-fast-oss-med-borrelia-i-sjukdom/
ELISA-jävet sträcker sig längre tillbaka i tiden, och landar i Danmark:
http://www.information.dk/231920
“I artiklen skriver Klaus Hansen, at ELISA-testen er at foretrække, når diagnosen borrelia skal stilles. Den konkurrerende Western Blot- test fraråder han at benytte. Nogenlunde samme konklusion fremgår af den officielle klaringsrapport fra 2006, som ligger til grund for Sundhedsstyrelsens anbefalinger på området. Rapporten har Klaus Hansen som medforfatter. Klaus Hansen har imidlertid selv udviklet den version af ELISA-testen, der er mest udbredt i Danmark – og han tjener penge på salget.
Ifølge Klaus Hansen er det »sagen uvedkommende,« hvor mange penge det drejer sig om. Information erfarer, at der foretages mellem 75.000 og 100.000 ELISA-test i Danmark hvert år, og at Klaus Hansens udgave af testen udgør omkring halvdelen af markedet. Der bliver altså solgt op mod 50.000 af Klaus Hansens ELISA-test årligt alene på det danske marked. Information har ikke kunnet få oplyst prisen på testen, men Statens Serum Institut tager 590 kr. pr. patient for at foretage den.
Lægens økonomiske interesser fremgår imidlertid ikke af hverken artiklerne eller klaringsrapporten fra 2006.”
Frågan är om även någon/några av de inblandade i SMI-studien tjänar pengar på användningen av ELISA. Vad har de annars för skäl till att rekommendera ELISA och förkasta det bättre Western Blot-testet (WB). Exakt samma sak som den jävige dansken gör.
För övrigt undrar vi varför Mats Reimer plötsligt har tystnat i borreliafrågan i sin blogg på Dagens Medicin, strax innan SMI-utredningen släpptes, efter att ha avfyrat en pepprande salva av 14 inlägg på kort tid. Har han också intressen i att ELISA-testet lyfts fram istället för bättre borreliatest? Eller användes han bara av VoF (med Anders Tegnell i spetsen) som en simpel lobbyist?
https://borreliablogg.wordpress.com/2013/10/08/gar-smi-vofs-arenden-i-borreliafragan/
https://borreliablogg.wordpress.com/2013/07/15/mats-remier-skaller-varre-an-han-biter/
Här står lite om hur komplext och svårt det är för testet att fånga upp antikroppar. Ju längre man gått med infektionen desto mindre antal antikroppar, vi har även olika förmåga att bilda antikroppar vilket gör att vissa nästan omöjligt kan få ett positivt ELISA trots pågående infektion:
http://www.lymeneteurope.org/info/the-complexities-of-lyme-disease
“There’s a Lyme test, so what’s the problem? There are several Lyme tests, but most of them are dependent on the body’s ability to make antibody against this bacteria. As we have seen, this may be a problem. There is the S-layer protecting the bacteria; the surface antigens are not readily exposed; there may be a blocking antibody; the bacteria might be inside a human cell; the bacteria might be down regulating the immune system through cytokines; the bacteria might have altered its antigenic appearance to fool the immune system; the bacteria might be cloaked in B-cell membrane; the bacteria might be hiding in joints, tendons, white blood cells, skin cells or the brain. Remember, if even just one spirochete survives, it could cause a relapse. Then there is another problem – the tests that detect antibody can only detect free uncomplexed antibody. (23,25,55,70)
When an antibody is formed, it is meant to latch on to something and never let go until it is destroyed. Like a lock and key, antibodies fit their associated antigens. Once the antibody attaches to the antigen it is no longer is a detectable antibody, because it has now become an antibody-antigen complex. This complex is not measurable using today’s commercially available tests. Also, as the amount of antigen increases, the amount of antibody can decrease, because the antigen will trap out the available antibody and sequester it. So, a person who has a bad infection but is making a limited amount of antibody can be overwhelmed by antigen, thus making antibody detectable only if you can detect the complex.”
Att ELISA är mycket opålitligt har man kunnat se i flera studier:
“We are told by manufacturers, health departments, and clinics that the Lyme ELISA tests are good and that they are useful, but in two blinded studies that tested laboratories accuracy, they failed miserably. In the latest study, 516 labs were tested. The overall result: 55% inaccurate! You are actually better off to flip a coin! (98, 99)
Repeatedly, there have been patients who are seronegative for antibodies, yet culture positive. Despite this, our medical community is dependent on these tests and relies upon them as though they were 100 % accurate. No matter how bad the tests are, as long as we have them doctors will use them. This is why doctor Samual Donta, M.D., called for a complete ban of the Lyme ELISA test at the 1996 LDF Lyme Conference. He found that, in some cases, Lyme ELISAs were more than 75 % inaccurate, yet it was relied upon as though it were the last word – and all too often it is.”
Vi är mycket oroade över SMI och i synnerhet Anders Tegnell när de går ut och säger att ELISA är mycket säkert utan att kunna underbygga det med fakta. Vi har nu tydligt visat att SMI inte kommit ut med riktiga uppgifter gällande ELISA och att kommande patienter därmed kommer att få hålla till godo med provtagningar som visar fel i de flesta fallen.
Elisa och Besell
Borreliabloggen 