Tag Archives: fästingar

Tack från Sveriges alla borreliadrabbade, SVT!

Det verkar inte som att SVT har tänkt publicera min replik i debatten om dokumentären, de svarade inte ens på mailet.

Nåväl, det gör inget, bloggen når ju fler än SVT’s opinionssida. Dessutom får den plats i hela sin oavkortade form här…

***

Tack från Sveriges alla borreliadrabbade, SVT!

Det stämmer att borreliafilmen inte speglar den franska situationen specifikt, därför är den högst relevant också i andra länder. Tiotusentals är svårt sjuka även i Sverige, med rätt – eller tyvärr ofta fel – diagnos, då varken de eller många läkare känner till att borrelia kan bli persisterande och utvecklas till en multisystemisk sjukdom om inte rätt behandling ges snabbt och tillräckligt länge.

Borrelia självläker inte, utan bakterierna kan, som filmen visar, finnas kvar i kroppen, vilande i cystform och biofilm (tillsammans med andra patogener, mögel m.m.), tills tillfället kommer då immunförsvaret blir tillräckligt nedsatt av andra orsaker. Detta har flera forskare i olika länder konstaterat genom att undersöka blodutstryk i mikroskop. Omkring 10% av alla som smittas av borrelia utvecklar förr eller senare en kronisk form. Forskning tyder även på att borrelia ligger bakom många andra sjukdomstillstånd som ME/CFS (senaste siffrorna: i 90% av fallen) och Alzheimer (i samtliga hittills undersökta fall).

Läs mer om det här: https://borreliablogg.wordpress.com/2013/10/09/ar-du-feldiagnostiserad/

För alla som ännu inte har fått tillräcklig behandling, och som kanske inte ens har fått rätt diagnos, eller vars läkare inte är tillräckligt insatta, har filmen ett upplysande syfte – public service i dess allra bästa form! Det kan rimligtvis inte få vara så att bara en enda hårt vinklad sida ska få komma till tals i media i ett demokratiskt land, så som det har varit hittills i borreliafrågan i Sverige, med få undantag.

Mats Reimer försöker framställa det som att detta handlar om en liten perifer grupp personer som resten av den vetenskapliga världen är oense med, men det stämmer inte. I 30 länder har det nu under två år organiserats stora protester för att stödja forskningen och för att sjuka ska få rätt behandling. Jag startade världsprotesten (Worldwide Lyme Protest/Borreliaupproret) 2012 när jag insåg att det inte bara är i Sverige som det är närmast omöjligt att få hjälp från vården för att bli frisk. Gruppen av ILADS-läkare som framgångsrikt behandlar kronisk borrelia växer.

Detta är, som filmen korrekt antyder, en världsvid epidemi, som kommer att eskalera ytterligare om inget görs nu. Antalet drabbade ökar med hundratusentals varje år. Räknar man in dem som får följdsjukdomar så är siffrorna än mer svindlande. Det handlar alltså i de flesta fall inte bara om borrelia utan om en svår multisystemisk infektion, när olika bakterier väl har invaderat muskler, leder, nervsystem, etc. Dr Horowitz talar om det just i den termen. Han upplyser också korrekt om att borrelia sällan kommer ensam. I Sverige har forskaren Tomas Jaenson visat att våra fästingar bär på minst 17 olika potentiellt sjukdomsframkallande patogener – som alltså kan överföras med ett fästingbett – men bara ett fåtal av dessa finns det test för. Borrelia finns i var fjärde fästing, och i var femte fästing finns t.ex. rickettsia, som ger liknande symtom som borrelia men betydligt värre, och som rimligtvis många drabbas av eftersom det är nästan lika vanligt förekommande i fästingarna som borrelia, men som inte upptäcks om bara borreliaprov tas. Vi har även sju olika borreliastammar i Sverige, och de blodprover som finns kan inte påvisa samtliga dessa. Bättre och fler test behövs! Det är nog alla ense om.

För Sveriges del skulle vi även behöva få en Landstingsdriven klinik som specialiserar sig på forskning och behandling av denna multisystemiska infektionssjukdom. Eftersom den kan drabba samtliga organ i kroppen, så behöver läkare från alla specialiteter samlas och slå sina kloka huvuden ihop, istället för att patienterna ska skickas till olika specialistavdelningar på sjukhusen och behandlas med enstaka symtomlindring. Det vore självfallet bättre att ta itu med den bakomliggande orsaken så att ett tillfrisknande kan ske, än att slösa med samhällets resurser och öka lidandet för den enskilde som i nuläget slussas runt i åratal utan att bli botad. Detta torde även ligga i politikernas intresse så här i valtider, när de funderar över hur de höga sjuktalen ska åtgärdas. Här har ni en lösning som på sikt skulle kunna minska dem drastiskt!

De enda som framstår som paranoida och osakligt partiska i debatten är Mats Reimer, Anders Tegnell och deras gelikar, som intressant nog samtliga tillhör en organisation som motarbetar diagnos och behandling av kronisk borrelia. I Anders Tegnells fall handlar det dessutom om jäv, då han ansvarade för borreliautredningen förra året, som inte oväntat kom fram till att inget ska förändras i Sverige. Utan korrekt vetenskapligt kött på benen går representanter för denna organisation till upprepade attacker mot såväl sjuka som mot specialister och forskare i hela världen. Som läkare borde man ha som främsta mål att hjälpa sjuka att bli friska. När egna intressen står i vägen för detta förlorar man sin trovärdighet…

Mer om det: https://borreliablogg.wordpress.com/2013/10/08/gar-smi-vofs-arenden-i-borreliafragan/

Att en ensam barnläkare i Sverige tillsammans med ett fåtal övriga personer, felaktigt anser att borrelia inte kan bli persisterande/kronisk betyder inte att det råder några som helst tvivel om saken i resten av världen.

***

Tidigare inlägg i ämnet finns här:

https://borreliablogg.wordpress.com/2014/06/11/reaktioner-pa-svts-borreliafilm/

Reaktioner på SVT’s borreliafilm

Här kan ni se filmen i svensk översättning om ni har missat den:

http://www.svtplay.se/video/2063148/borrelia-en-tyst-epidemi

Egentligen borde man väl inte länka till ovetenskaplig rappakalja. Men följande länk kanske kan tjäna som virtuell dumstrut:

http://www.svt.se/opinion/svt-tar-stallning-for-pseudovetenskapen

Svar på tal ges från SVT:

http://www.svt.se/nyheter/sverige/borrelia

Vi riktar ett stort tack till Mats Österby för att filmen visades på svensk tv! Den är lika relevant här som på fransk mark, och i resten av världen, tyvärr. Annars hade det inte funnits behov för protester i 30 länder. Ingen tror väl att det är för sitt höga nöjes skull som svårt sjuka organiserar en världsvid protest?  Två år i rad dessutom.

http://www.svt.se/opinion/filmen-om-borrelia-ar-relevant-for-en-svensk-publik

VoF-kollegan Anders Tegnell stöttar som väntat Mats Reimer:

http://www.svt.se/nyheter/sverige/mer-borrelia

Och får hjälp av en av årets förvillare 2012: Ulrika Björkstén (även hon VoF-are?)

http://aretsforvillare.nu/tag/vetenskapsradion/

Vi tackar även SVT för de höga bloggvisningssiffror senaste dagarna, det är glädjande att många potentiellt borreliasmittade söker vidare efter rätt information på nätet…! Även om det naturligtvis är tragiskt att så många fortfarande är feldiagnostiserade.

https://borreliablogg.wordpress.com/2013/10/09/ar-du-feldiagnostiserad/

Ni som känner igen er i symtomen som det berättas om i filmen samt här i bloggen är välkomna att gå med i vår Facebookgrupp:

https://www.facebook.com/groups/670961009635183/

Vad händer om du blir biten av en fästing?

Från Välfärdsmanifestationen idag… Sprid gärna till dem som inte kunde komma, samt till andra som inte vet hur borrelia-icke-vården fungerar.

*****

Vad händer om du blir biten av en fästing i Sverige idag? I bästa fall ingenting, om du är frisk, har ett starkt immunförsvar, och får rätt sorts antibiotika snabbt ifall det är en infekterad fästing, vilket är högst sannolikt. Svenska fästingar bär på minst 17 olika sjukdomsframkallande patogener som kan leda till bartonella, rickettsia, ehrlichia, babesia, och annat trevligt. Det är alltså inte bara borrelia och TBE som sprids av dem. Tyvärr känner många läkare inte till de övriga vanligaste fästinginfektionerna.

Har du otur så kan det dröja länge innan symtomen börjar dyka upp. Då kanske du inte längre kopplar ihop dem med fästingbettet. Du kan också ha oturen att träffa på en läkare som inte inser allvaret när du sitter där med ansiktsförlamning, bortdomnade armar eller ben, spränghuvudvärk, extrem trötthet, yrsel, feber, muskel- och ledvärk, influensakänsla, hosta, hudutslag, ett speedat hjärta, andfåddhet och rent allmänt en kondition sämre än hos en 90-åring. Hur osannolikt det än låter så kan det hända att du friskförklaras trots dessa och många fler symtom. Då kan det gå riktigt illa. Det kan bli en kronisk infektion.

Även om du har tur och träffar en läkare som gissar rätt på en gång och tar borreliaprov, så kan du ha oturen att vara en av de 75% där provet visar fel, så att borrelian inte syns fast bakterierna finns överallt i din kropp. Även om ryggmärgsprov också tas och visar negativt så kan du inte vara säker på att inte ha det, det visar också ofta fel.

Om provet trots allt skulle visa positivt så kan läkaren ändå tolka det som en utläkt infektion. Då får du tyvärr ingen behandling, fast borrelian fortfarande i högsta grad är aktiv. Efter lång tid kan kroppen sluta att tillverka antikroppar (vilket gör att infektionen inte kommer att dyka upp på något test hur bra det än är). Borreliabakterierna kan också gömma sig inne i själva de vita blodkroppar som annars agerar som kroppens försvar mot främmande organismer. Det har även visats att de ändrar form och bildar biofilm tillsammans med andra bakterier, som ett effektivt skydd mot antibiotika. När kusten är klar förökar de sig och stormar kroppen än värre. Smart!

Om du skulle ha den sagolika turen att på en gång träffa en kunnig läkare, få rätt diagnos, och som grädde på moset få rätt antibiotika, så är risken stor att du inte får det tillräckligt länge för att eliminera alla bakterier. Då kommer de att ta en gruvlig revansch. De följer nämligen inte läkemedelsverkets riktlinjer som tillåter dem att härja i kroppen i max två veckor efter att antibiotika har satts in. Olydiga rackare, minsann!

Har du dessutom inte “bara” drabbats av borrelia utan av flera fästinginfektioner, så krävs ett ännu starkare artilleri med kombinationer av olika antibiotikasorter. Det vet inte ens många infektionsspecialister…

Går du med en massa infektioner i kroppen som inte diagnostiseras rätt så kommer du till slut att bollas runt mellan nästan samtliga avdelningar på ditt närmaste sjukhus. När vårdcentralen har gett upp att försöka utreda vad symtomen beror på, så kommer du sannolikt att skickas till infektionskliniken. Där lär man inte heller hitta så mycket i borreliaväg eftersom man använder samma tester som på vårdcentralen. Möjligen hittar man någon av de andra fästinginfektionerna, störst är sannolikheten för det om du själv ber dem att testa för det. Eller inte. För om du är för påläst och vet mer än läkarna så ställs gärna diagnosen “somatiseringssyndrom” eller “hypokondri” ganska snabbt.

Hittar de inget på infektionskliniken eller hos neurolog eller reumatolog eller någon annan -log, så hamnar du förr eller senare troligen hos psykiatrin. Där lär de hitta ganska mycket om du har varit sjuk länge, borrelian härmar nämligen ett hundratal olika psykiska diagnoser, genom att bakterierna tar sig in i hjärnan och ställer till det rejält. Orsaken är inte psykisk och du kan därför inte bli botad av en KBT-psykolog. Penicillin och många andra antibiotikasorter når tyvärr inte innanför blod/hjärnbarriären så bra, så bakterierna kan öka alldeles fasligt i mängd där även om du fått behandling. Då kan det till slut verka som att du är på väg att få alzheimer, även om du är ung, du har nämligen inget närminne kvar, koncentrationsförmågan är nere på noll. (Man har för övrigt hittat borreliabakterier hos samtliga undersökta Alzheimerpatienter efter deras död, det finns också kopplingar till ME, MS, Parkinson, ALS m.m.) Du börjar kanske själv tvivla på ditt förstånd till slut och går med på att bli försökskanin för psykmediciner som är verkningslösa mot borrelia, som kan skada hjärnan ytterligare, och göra dig beroende för resten av livet. I bästa fall litar du fortfarande på ditt förstånd, och förstår att det är något annat som är fel.

Du har kanske turen att hitta information på internet, som leder dig vidare till kliniker utomlands där dina symtom behandlas effektivt med flera sorters antibiotika under lång tid tills du är frisk eller åtminstone mycket bättre. Tyvärr kommer du att få betala allt ur egen ficka. Det är inte billigt. Men vad är inte hälsan värd…? Fram tills nyligen så kunde du åka till Norge och bli behandlad, men nu har läkaren där som har hjälpt hundratals personer, även från Sverige, anmälts och förlorat sin legitimation, och hans klinik måste därför stängas ner. I USA förföljs borrelialäkarna på samma sätt. Att gå in på alla orsaker bakom detta skulle föra för långt i detta sammanhang, men det är ett väldigt komplext pussel med bitar från ekonomi, politik och andra intressanta företeelser.

När jag insåg att detta är ett massivt problem, inte bara i Sverige, där omkring 40 000 personer drabbas av fästingsjukdomar årligen, utan i hela världen, så startade jag en världsprotest, som ägde rum för första gången i maj i år, i 30 länder. Det kallas borreliaupproret här hemma, och worldwide lyme protest internationellt. Vi gick ut gemensamt med krav bl.a. på bättre forskning, bättre diagnostikmetoder och rätt till nödvändig vård på de vanliga sjukhusen. Det fick stor uppmärksamhet, eftersom det aldrig har organiserats någon världsprotest tidigare, och man fick upp ögonen för att detta är en världsvid epidemi. Nästa år kommer en uppföljare, förhoppningsvis i ännu fler länder. I väntan på det så kan du följa oss på Facebook, och i Borreliabloggen på WordPress, för att läsa mer om ämnet.     

Där kan du läsa om Monika som är vuxen men som har tvingats flytta hem till sin mamma igen, hon har varit sängliggande i snart ett år, fått behandling, men kämpar fortfarande hårt för att bli frisk. Där står det också om Benny som har blivit dramatiskt bättre efter att han fick långvarig antibiotikabehandling. Och om hur den för primärvården okända fästingsjukdomen rickettsa helvetica kan göra ditt liv till ett rent helvete… Där får du även reda på delar av den stinkande bakgrunden till varför borreliasjuka inte får vård världen över, och kan läsa om hur långt vissa personer med intressen i läkemedelsindustrin och det kommande borreliavaccinet går för att fortsatt försöka hindra det…även i Sverige. Och mycket, mycket mer….

Vi kommer inte att sluta kämpa förrän alla drabbade får behandling!

CDC gör en pudel, när kommer den svenska chihuahuan?

Plötsligt finns det nu väldigt många fler årliga fall av borrelia i USA, 90 % mer än man trodde, inte 30 000 utan 300 000. Oops, liksom. Och vi vet förstås att även det bara är toppen av isberget. Läs artikeln i sista länken i detta inlägg som innehåller kritik även mot det splitternya sättet att räkna. Där talas det istället om potentiella miljoner… Bara i USA.

Plötsligt är det inte längre ”svårt att få borrelia och lätt att bota det”, som man så länge har påstått. Hm.

”Getting Lyme disease is no picnic. Symptoms resemble the flu ­— fatigue, headache, mildly stiff neck, joint and muscle aches, and fever. But if not treated with an antibiotic within about 72 hours, the infection can disseminate throughout the body, causing neurologic, cardiac and joint disease for weeks or months. An unknown proportion of Lyme disease patients become chronically ill with fatigue that can be debilitating. Mead says the CDC recognizes chronic Lyme disease as a real problem.

(Paul Mead, M.D., M.P.H = chief of epidemiology and surveillance for CDC’s Lyme disease program.)

Notera att t.o.m. CDC nu erkänner att kronisk borrelia existerar. En rejäl kovändning minsann. Därav denna lilla pudelklippning.

Nu skrivs det plötsligt massor av artiklar om detta och görs tv-reportage. Varför?

”Before 2002, humans could get vaccinated against Lyme disease (dogs still can). But the manufacturer discontinued it for lack of demand.”

Ja, det visste vi ju. Fast de utelämnar visst att förra vaccinet gjorde många sjuka i kronisk borrelia.

När nya vaccinet ska förberedas för att införas på marknaden så måste det finnas ett ordentligt underlag för det. Därför behöver det nu föras ut skräckbilder av en epidemi så att folk ska bli rädda och rusa och vaccinera sig så snart vaccinet är klart. I andra artiklar är man ännu mer tydlig. Där står det om att detta rör hela världen. Det vet vi ju också, därav vår världsvida protest i maj.

Så…samtidigt som det naturligtvis känns bra att det vi kämpar för äntligen tas på allvar t.o.m. av CDC (snart bör väl också de svenska infektionsläkarna hänga på), så är det lite bitterljuvt. Ska miljarder friska nu riskera att smittas och bli sjuka resten av livet av nya vaccinet…? Ska redan sjuka bli ännu sämre av vaccinet (särskilt de som inte vet vad symtomen beror på och inte vet att det är farligt att ta vaccinet om man redan är sjuk av borrelia och coinfections)? Eller kan vi sprida denna info över världen innan det är för sent? Det återstår att se.

Citaten kommer härifrån:

http://www.npr.org/blogs/health/2013/08/19/213544183/lyme-disease-far-more-common-than-previously-known

Läs mer här:

http://www.cdc.gov/media/releases/2013/p0819-lyme-disease.html

http://www.nbcnews.com/health/lyme-disease-infects-300-000-year-cdc-says-6C10949383

http://lymedisease.org/news/touchedbylyme/cdc-figures.html

Vi inbjuder till en seriös dialog med läkare och forskare

Vi önskar att debatten kring borrelia var inriktad på att driva utvecklingen framåt. Nu smutskastas och idiotförklaras det åt båda håll vilket inte är vad vi önskar. Att seriöst och med ett öppet sinne försöka förstå varann även om man har olika åsikter och erfarenheter i borreliafrågan borde inte vara så svårt.

Vi är inga “motståndare” utan endast sjuka människor som önskar förståelse och att det blir bättre för oss och andra framtida drabbade.

Vi kan bidra med våra erfarenheter av vården och olika aspekter ur patientens synvinkel om hur det skulle kunna bli bättre, efter att ha snurrat runt i vården under många år.

Vi kan bidra med den kunskap vi har samlat på oss under lång tid genom den info vi har tagit del av från många olika håll, både vad gäller forskning och erfarenheter av behandling som har fungerat för många patienter, och vi vet också vad som inte hjälper. Men vi har inte hela lösningen.

Enbart antibiotika hjälper inte alla, ens under lång tid, en del blir helt friska av det, många blir mycket bättre (tyvärr med stor risk för recidiv), men några förblir sjuka trots behandling. Det behövs uppenbarligen något mer för att bakterierna ska försvinna helt ur kroppen, åtminstone om människor och apor har ungefär samma biologiska funktioner:  http://www.plosone.org/article/info:doi/10.1371/journal.pone.0029914

Frågan är vad?

Handlar det om samverkan med immunförsvaret att borrelian i vissa fall blir en svårare, långvarig infektion? Borde det inte forskas mer om de genförändringar som har visats göra vissa mer mottagliga för dessa infektioner och som även gör det svårare att bli av med dem? Se fakta om HLA-DR4-genen en bit ner i detta inlägg, och läs gärna även om MTHFR-genen på annat håll, det finns mycket material online om den: https://borreliablogg.wordpress.com/2013/07/05/kronisk-borrelia-somatiseringssyndrom/

HLA-DR4 skulle kunna vara själva orsaken till kronisk borrelia, och i så fall behöver man forska fram något som blockerar immunsvaret.

 Ja frågorna är många och vi önskar få er hjälp för att att lösa dem!

Vi är många som kan stå till förfogande för forskningen, som har konstaterats ha borrelia och olika coinfections, vilket kanske kan vara intressant, eftersom det har betydelse för behandlingen.

Ni kan bidra med er allmänläkar- och specialistkunskap, samt med era forskarresurser för att utveckla bättre metoder för diagnos och behandling. Ni kan välja att forska på sånt som verkligen behöver undersökas bättre, på sätt som kan leda till tillförlitliga resultat. STING-studien skulle t.ex. ha kunnat ge väldigt intressanta resultat om man hade inkluderat de värst fästingdrabbade områdena.  https://borreliablogg.wordpress.com/2013/07/18/sting-en-studie-utan-sting-i/

Vi efterlyser ett samarbete mellan specialistläkare inom olika avdelningar på sjukhusen för en samlad bedömning av symtomen. Vi består inte bara av ett speedat hjärta eller neurologiska besvär, bilden är ofta väldigt omfattande och bedöms bäst som helhet, inte uppsplittrad. Det vi behöver är inte tillfällig symtomlindring av det ena eller det andra utan möjligheten att bli helt friska från infektionen.

Det skulle kanske rentav behövas en landstingstyrd specialistklinik i Sverige som enbart tar emot patienter som har drabbats av fästinginfektioner. Då skulle läkare och forskare kunna utbilda sig och få en mer samlad syn på problematiken runt fästingsjukdomar.

Här är en fiktiv patient som ni som är läkare gärna får öva era talanger på:

https://borreliablogg.wordpress.com/2013/07/17/vem-kan-hjalpa-mats/

Hämta särskilt inspiration från läkaren Göran som vi tycker svarade föredömligt i det inlägget, såna läkare vill vi gärna möta, som gör en grundlig utredning, som är kunniga, och nogranna. Som inte sätter en diagnos i förväg utan verkligen går in med ett öppet sinne, empati och ser hela patienten.

Det vi vet med säkerhet är att vi behöver er hjälp!!!

****************

Det följande är en kort sammanfattning av vad vi VILL, inte bara i Sverige, utan i hela världen.

Worldwide Patients are raising awareness and protesting to highlight the need for:

1. Recognition that Lyme disease/borreliosis, and other tick-borne infections, such as Babesia, Bartonella, Rickettsia, Ehrlichia, are serious, and sometimes fatal illnesses.

2. Awareness of the fact that the transmission of tick-borne pathogens, such as borrelia, babesia, rickettsia, via blood transfusion is of global concern.

3. Agreement that Lyme disease/borreliosis should be listed as a notifiable infection. Notifiable status will aid in ensuring that the incidence and spread of this disease are monitored, a necessary precursor to determining the human suffering and socioeconomic impact of the disease.

4. Education of the healthcare sector regarding the accurate diagnosis of Lyme, which in some cases may be limited to clinical presentation due to limitations of serological testing.

* Education should ensure all doctors are familiar with the CDC caution pertaining to criteria for blood tests for Lyme: “This surveillance case definition was developed for national reporting of Lyme disease; it is NOT appropriate for clinical diagnosis… Surveillance case definitions are created for the purpose of standardization, not patient care.”

* Education that Lyme should be included as a differential diagnosis when considering other illnesses that are also reliant on subjective clinical presentation, or have no known cause. This includes, but is not limited to: Motor Neurone Disease (MND) also known as Lou Gehrig’s disease or Amyotrophic lateral sclerosis (ALS); Multiple Sclerosis; Alzheimer’s; Parkinson’s disease; Sarcoidosis.

5. Education of the healthcare sector regarding affordable and effective treatment of both acute and chronic Lyme and other tick-borne infections. This includes the need to update the outdated treatment guidelines of the Infectious Diseases Society of America (IDSA) and to take into account the treatment methods of other Societies such as: The International Lyme and Associated Diseases Society (ILADS) and the German Borreliosis Society (Deutsche Borreliose-Gesellschaft: DBG)

6. Funding for research into tick-borne diseases. Including: Funding for medical research into accurate Lyme testing and treatment, Funding for research into vectors and reservoir hosts to determine what diseases they may carry and transmit.

En av våra kritiker kommenterar – och får svar!

Vi tyckte att svaret från Sebastian Edman var värt en diskussion i ett eget inlägg, så vi klistrar in det här och svarar mellan hans rader:

Sebastian: Jag publicerade även denna kommentar på Aftonbladets debattsida. Postar här också, för att få lite balans i debatten.

För det första vill jag säga att det är otroligt synd att Mats Reimer ska attackeras och anklagas för alla möjliga saker.

Elisa: Vi tycker att det är ännu mer olyckligt att svårt sjuka förföljs och attackeras offentligt av en läkare, i en medicinsk blogg som människor sannolikt vänder sig till med förtroende, och i en tidning som läses av vanligt folk, där majoriteten förmodligen saknar såväl kunskap som egen erfarenhet av långvariga fästingsjukdomar, och därför kan ha svårt att avgöra vad som egentligen stämmer. De flesta litar nog på vad en läkare skriver. Därför är det desto allvarligare om denne för ut desinformation till en bred publik.

Besell: Mats är mycket medveten om vad han gör när han kritiserar en diagnos som flera tusen drabbas av årligen. Mats anser att bäst behandling mot kronisk borrelia är KBT, vilken infektionsläkare håller med Mats om att svåra infektioner eradikeras, botas med KBT?

Gång på gång säger Reimer att patienterna anser sig ha kronisk borrelia men fakta är att mycket duktiga läkare satt diagnosen. Han säger att patienterna söker sig utomlands, ja så är det i en del fall och en del får rådet av Svenska läkare att söka sig till specialistklinikerna för att dom misstänker att fästingsjukdomar ligger bakom dom omfattande besvären.

Sebastian: Det riktlinjer som gäller vid behandling av borrelia är fastställda av experter och baseras på väl genomförda studier av hög kvalitet.

Besell: Enligt Läkemedelsveket så är det “fallserier med fall-kontrollstudier och kohortsstudier med låg kvalitet”  

Sebastian: Om vi tittar på riktlinjerna för behandling av neuroborrelios från EFNS (European Federation of Neurological Societies), återges bl.a. den forskning som gjorts på långvarig antibiotikabehandling på den samling av kvarstående symptom efter genomgången och behandlad neuroborrelios (Post-Lyme disease syndrome (PLDS), Post-treatment Lyme disease syndrome PTLDS, ”kronisk borrelia”). Det finns väldigt klara vetenskapliga data som visar att antibiotikabehandling inte hjälper vid PLDS.

Besell: Forskning som ifrågasätts eftersom slutsatserna inte var så klara: http://news.brown.edu/pressreleases/2012/08/lyme

Elisa: Det är oklart om du gör skillnad mellan PLDS och PTLDS, eller om du menar att det är samma sak. Se kommentar om PLDS nedan.

Sebastian: Notera även att vid denna rekommendation (s.16 i dokumentet) anges ”Level A”, som betyder att stödet för påståendet är så starkt det kan bli.

http://www.efns.org/fileadmin/user_upload/CME_articles/CME_article_2010_January.pdf

Det samma finns även sammanfattat här: http://www.cdc.gov/lyme/treatment/prolonged/index.html

Elisa: CDC som du hänvisar till, bygger sina riktlinjer på IDSA, som är sammansatt av en grupp där flera personer har starka jävsförhållanden. Tyvärr påverkar dessa riktlinjer även de svenska för närvarande. Vi får hoppas att SMI/SBU’s utredningar leder till en rejäl lokal justering av behandlingsrekommendationerna, trots att flera av de personer som är inblandade i dem redan har förutfattade meningar om hur fästingsjukdomar bör behandlas. De främsta experterna (inom vilket ämne det än må vara) är de som är ödmjuka nog att ändra sig om det visar sig att de haft fel.  

Noteras bör att läkare kan välja att behandla längre med antibiotika än vad  rekommendationerna anger, med stöd av den forskning som visar att det hjälper.  

Sebastian: Det är viktigt att vara medveten om att kvaliteten på all den forskning som görs varierar något oerhört, och det krävs att man tränats i att läsa vetenskapliga artiklar för att ens ha en chans att upptäcka eventuella brister i en rapport. Det misstänker jag att t.ex. Mats Reimer är ganska duktig på.

Elisa: Jag förmodar att mina många år på universitetet hjälper mig åtminstone lite grann på den fronten, även om det inte var naturvetenskap som var mitt ämne, också humaniora kräver ett vältränat vetenskapligt öga för att man ska undvika fallgropar.

Sebastian: Om du inte litar på Reimer, borde du åtminstone läsa vad Norges f.d. statsepidemiolog, läkaren Preben Aavitsland, anser om denna diagnos och behandlingen som erbjuds från t.ex. Norsk Borreliose Senter. Se t.ex. epidemi.as eller NRK Ytring.

Elisa: Tack, läste det inlägget på epidemi.as för några dagar sen, de hade länkat till vår blogg. Är ganska väl insatt i “motståndarsidans” argument vid det här laget, och anser inte att något av det jag läst hittills håller jämfört med andra sidans info och argument, men kom gärna med nya uppgifter så tar jag en titt!

Sebastian: Jag arbetar som apotekare i Fredrikstad, Norge och har träffat ett antal patienter från Norsk Borreliose Senter, NBS, och jag vet att dem (och många av er här som är upprörda) lider något otroligt. Att känna sig sviken av sjukvården och uppleva att man aldrig blir tagen på allvar måste vara helt förfärligt.

Besell: Ja i åratal har folk gått och bara blivit sämre, man blir inte alltid bemött bra och förlorar sakta men säkert förtroendet man hade från början,  man får fel diagnoser och en massa symtomlindrande mediciner som inte på något vis botar sjukdomen kronisk borrelia.

Sebastian: Men det är just av den anledningen jag tycker att ”läkarna” som experimenterar med potentiellt farlig antibiotikabehandling för att bota en infektion som med stor sannolikhet inte existerar är helt förkastligt! Rolf Luneng och hans kollegor kan rimligtvis inte göra de tusentals borreliafynd, det skulle innebära att en väldigt stor del av befolkningen är smittade (något som det inte finns några som helst belägg för; det mesta talar tvärtom emot det).

Elisa: Varför skriver du läkarna inom parentes? Det är även potentiellt farligt att gå med mycket långvariga infektioner, har man oturen att få tillräckligt många sådana (en fästingsjukdom kommer sällan ensam), så är det till slut väldigt svårt för kroppen att kämpa emot på egen hand, den behöver hjälp av antibiotika för att ta udden av det värsta, annars blir man bara sjukare ju längre tiden går. Det är ytterst dödliga sjukdomar vi talar om. Jag läser tyvvärr varje vecka om personer i olika länder, vänners vänner, som har dött av långt gången borrelia+ coinfections. Det finns även tragiska svenska fall, t.ex. 15-årige Linus, och en del idrottares plötsliga död verkar bero på att fästinginfektioner finns i botten. Är det inte bättre att försöka bota patienter än att cyniskt lämna oss att dö?

Varför skulle det inte kunna göras många borreliafynd i Norge (såväl som i Sverige) – Norden har en väldigt hög fästingpopulation, och fästingar i Sverige bär på minst 17 patogener, vilket enligt professor Tomas Jaenson innebär att varenda fästing troligen har minst en smitta: http://www.dn.se/nyheter/sverige/17-olika-smittor-hos-fastingar/.

Sannolikheten är dessutom väldigt hög att de som har blivit sjuka efter ett fästingbett söker vård just för det, alltså kommer en hög andel av de som är smittade i Norge (och Sverige) till NBS, och därför blir det en hög andel positiva borreliaprover på deras klinik. De som är friska gör självfallet inga besök där eller tar några prover. Därför går det inte att dra några statistiska slutsatser utifrån detta faktum.

http://www.sahlgrenska.gu.se/aktuellt/nyheter/Nyheter+Detalj/nordiskt-samarbete-efter-kraftig-okning-av-fastingburna-infektioner-.cid1108094   

Sebastian: Dessa personer utnyttjar de mest utsatta i samhället, går antagligen med god vinster och utsätter patienterna för stora risker, inte bara med behandlingen i sig utan också i och med att insättningen av riktig behandling fördröjs. Självklart är det säkert ett antal patienter som faktiskt haft en infektion som upptäckts och botats, men på grund av att de tester som används behandlas, utan tvekan, många människor helt i onödan. Som många av er dessutom vet har dessa tester (som utförs på BM Lab och ”laboratoriet i Tyskland) faktiskt väldigt låg specificitet (dvs. risken är stor att man får ett felaktigt positivt svar) och är i övrigt inte är validerade för borreliatestning. Se EFNS-artikeln ovan.

Besell: ELISA som används i Sverige anses vara sämre än Immunoblot, ja ELISA är mycket billigare för vården vilket ju är bra men sensitiviteten är för låg och i olika studier så har den visat sig visa fel i 50-75%. I fall med långvarig, kronisk borrelia så har den visat fel i upp till 75% av konstaterade fall. ”Repeatedly, there have been patients who are seronegative for antibodies, yet culture positive. Despite this, our medical community is dependent on these tests and relies upon them as though they were 100 % accurate. No matter how bad the tests are, as long as we have them doctors will use them. This is why doctor Samual Donta, M.D., called for a complete ban of the Lyme ELISA test at the 1996 LDF Lyme Conference. He found that, in some cases, Lyme ELISAs were more than 75 % inaccurate, yet it was relied upon as though it were the last word – and all too often it is.”// http://www.lymeneteurope.org/info/the-complexities-of-lyme-disease

Gällande LP som vissa Läkare förlitar sig på: ”It can be concluded from the present study that isolation of spirochetes from CSF is not suitable as a routine diagnostic test”// http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC269647/pdf/jcm00051-0081.pdf

Sebastian: Kvarvarande symptom efter genomgången neuroborellios är (som jag nämner tidigare) något som är verkligt och eventuellt mycket handikappande. Och det finns alltså mycket starka bevis för att långvarig antibiotikabehandling inte ger bättre eller snabbare tillfrisknande. Men vad hjälper det att t.ex. NBS kastar ut denna diagnos felaktigt till mängder av människor?

Elisa: Hur vet du att diagnosen är felaktig? Jag har hittills bara läst om ett enda fall där fel diagnos har ställts där.  

Besell: Studier har gjorts på persisterande borrelia http://www.lymeinfo.net/medical/LDPersist.pdf samt http://www.grin.com/en/e-book/166179/prolonged-antibiotic-therapy-in-pcr-confirmed-persistent-lyme-disease
Diagnoserna sätts efter en grundlig klinisk bedömning, tidigare journaler, flera tester. Andelen felaktiga diagnoser på dessa specialistkliniker understiger med råge Svensk Sjukvård.

Elisa: Behandlingsresultaten i denna jämförelse är väl inte fy skam:

”There are no comparative controlled studies of treatment length in European late LNB. A recent American openlabel randomized comparison (class III) of 14-day vs. 28-day treatment with ceftriaxone (2 g daily) for late Lyme borreliosis (143 patients, of whom a third with neurological symptoms) showed similar cure rates (76% and 70%, respectively) after 1 year, and there were more discontinuations as a result of adverse events in the 28- day group [106]. Another series (class IV) of late LNB showed disappearance of symptoms in 69/79 (87%) after 100 days regimens with various antibiotics, whereas 14 days with ceftriaxone cured four of 13 (31%) [107].”

http://www.efns.org/fileadmin/user_upload/guidline_papers/EFNS_guideline_2010_European_lyme_neuroborreliosis.pdf

Sebastian: Många bör självklart få hjälp på annat håll.

Elisa: Var då? På alla de avdelningar på sjukhuset där de redan nu försöker behandla våra symtom utan resultat?  

Sebastian: Men om patienter som faktiskt lider av PLDS (kanske allvarlig sådant t.o.m.) behöver hjälp, finns det inte risk att de försvinner i folkmassan eller misstrodd och avvisad för att hälso- och sjukvårdspersonal fått inställningen att ”alla säger sig ha borrelia”? Även om behandlingen vid PLDS kanske liknar den vid t.ex. ME/CFS eller fibromyalgi (eftersom detta är de bästa alternativen), förtjänar väl patienten att få en så riktig och rimlig diagnos som möjligt?

Elisa: Frågan är om PLDS existerar. Om det är en pågående aktiv persisterande infektion så kan den inte kallas “post”, möjligen “post treatment”, men det beror ju då på att behandlingen har avbrutits innan den har haft full effekt, så att symtomen återkommer.

Vad menar du som apotekare att rätt hjälp skulle vara? Mats Reimer är ju inne på att KBT skulle bota kronisk borrelia. Är tyvärr inte så insatt i ME/CFS-behandling, annat än att jag vet att de får lära sig pacing, att vara sparsam med att använda de små mängderna energi som går att uppbåda. Tänk om långvarig antibiotika kan hjälpa även ME/CFS-patienter om de får testa det? Då symtomen till stora delar är överlappande, så tyder mycket på att även det är orsakat av fästingar och egentligen beror på obotad borrelia. Liksom MS, Alzheimer, Parkinson, ALS och andra svåra följdsjukdomar där man vid obduktioner har hittat borreliaspiroketer i hjärnan, även blodprover visar i bästa fall på den kroniska borrelian om patienter som har dessa andra diagnoser ens får testa för det.

Dr Klinghardt (en av de läkare som behandlar kronisk borrelia), sa i en intervju att han aldrig har haft en enda patient med Alzheimer, ALS, Parkinson eller MS, som har testat negativt för borrelia. Ingen av dessa sjukdomar har en känd orsak. Varför forskas det inte på det eventuella sambandet med borrelia?  

Besell: “Accumulating evidence indicates that Lyme disease spirochetes are adapted to persist in immune competent hosts, and that they are able to remain infective despite aggressive antibiotic challenge. Advancing understanding of the survival mechanisms of the Lyme disease spirochete carry noteworthy implications for ongoing research and clinical practice.” http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3636972/  

Sebastian: Jag blir ärligt talat förbannad när jag tänker på hur människor som kallar sig hälsopersonal, lurar patienter (och möjligen sig själva) och sprider falskheter och gruva överdrifter. Hela deras argument bygger på att diagnostiken vid borreliainfektion inte är fulländad; det är det som hela tiden upprepas och enstaka fall och enskilda personers kommentarer presenteras som fakta. Beklagligtvis kommer detta (helt förståeligt!) som en stor tröst för många som lever med kroniska, ofta extremt slitsamma, symptom utan att få tillräcklig hjälp från andra vårdinstanser i samhället.

Elisa: Det är allmänt känt att diagnostiken utifrån de tester som används i Sverige inte är tillförlitlig, de kan visa fel i upp till 75% av fallen. Därför är den kliniska diagnosen utifrån symtomen väldigt viktig, annars är det lätt att missa många fall, personer som sedan blir väldigt sjuka.

Om människor blir friska(re) av en behandling så talar det sitt tysta och tydliga språk. Det är ingen hejdundrande förstasidesnyhet att människor blir friska av en fungerande behandling om den sätts in, därför skrivs det sällan om det i tidningarna, utan det är de kroniskt sjukas tragiska öden som, med rätta, lyfts fram. Förhoppningsvis leder det till att läkare med hjärtat på rätta stället hör av sig till personerna och behandlar dem.

Sebastian: Det finns så mycket att säga om det här och jag kommer dela med mig av ett par skrämmande patientberättelser från mitt arbete, men för att sätta punkt vill jag igen uppmana till att faktiskt läsa vad Mats Reimer skriver; att ifrågasätta leken med patienters hälsa som de här läkarna håller på med, är inte detsamma som att ifrågasätta att du (eller din närstående) är sjuk och lider. En läkare som förnekar det, borde inte vara läkare! Mats Reimer är inte en av dem som förnekar att du lider.

Elisa: Vi ser fram emot att läsa de berättelserna! Vi ifrågasätter läkare som t.ex. Björn Olsen som leker med fästingar i tv på bästa sändningstid (det hände i SVT’s Fråga Doktorn – det programmet har anmälts av många som tog illa upp). Att förneka existensen av svåra infektioner hos personer som har feber, extrem huvudvärk, återkommande influensasymtom och liknande, borde väl tyda på något slags vanföreställning? En del läkare hänvisar till att inget syns i sänkan, men borde de inte veta att vid borrelia (och TBC) så syns inget i CRP. Skulle man vara konsekvent så borde man väl låta bli att behandla TBC då också?  

Problemet är att Mats Reimer tror att vi lider av somatiseringssyndrom, inte av infektioner. Vilket för oss som är drabbade av fästinginfektioner framstår som ett hån, en kränkning, hur välmenande han än må anse sig vara.

Den förbättring som åstadkoms av antibiotika bortförklaras vanligen med att det är alltifrån en placeboeffekt till en inflammationshämmande effekt. Intressant nog så hjälper inte inflammationshämmande mediciner på det sätt som antibiotika gör. Och inga andra “placebopreparat” än antibiotika har tyvärr förbättrat läget det allra minsta för min del, det är det säkert många som känner igen. Det är ju inte så att vi inte har utretts alls under de långa sjukomsåren, men eftersom inte rätt saker har utretts och fel behandling har getts (enbart tänkt att vara symtomlindrande istället för att ge sig på orsaken), så har vi inte blivit bättre, det händer helt enkelt inte utan rätt behandling eftersom immunförsvaret är så nedsatt.   

Sebastian: Och till sist, var kritisk till allt som skrivs om det här ämnet. Det finns många olika intressegrupper och en mängd människor som berättar om hur fantastisk behandlingen är…men där finns inte hela sanningen.

Elisa: Jag är i högsta grad kritisk av naturen! Min (och de flesta andras) erfarenhet är att behandlingen inte alls är fantastisk, den kan kännas värre än symtomen, särskilt medan toxinerna från de döda bakterierna går ur kroppen. Men resultatet av behandlingen är förhoppningsvis värt det till slut. Det är lite som att välja mellan pest och kolera, behandlingen kan skada, men de skador och det lidande som infektionerna orsakar är faktiskt ännu värre eftersom det med säkerhet innebär ett fortsatt väldigt begränsat liv.

Den beklagliga konflikt som har uppstått mellan olika falanger av läkare blir särskilt tydlig här:

“Vi veit at det etter kvart har utvikla seg ein bitter konflikt mellom fløyar av legar som  har svært forskjellige syn på  borreliose, dette har vore spesielt tydleg i USA.  Denne konflikten har vi dessverre også fått i Europa, slik at vi kan sjå noko av dei same frontane her.

Korleis var eigentlig situasjonen til å begynne med, når oppsto denne konflikten? Dei første åra var det åpne og gode forhold, og ei vennleg stemning på dei internasjonale konferansane. Fagfolka ønska å dele erfaringar for å utvikle ny kunnskap. For å seie det kort, vi kjempa mot Lyme borreliose og ikkje mot kollegaer. I 1990, på den internasjonale kongressen i Stockholm, viste det seg at der var ein konflikt.. Under ein rundebords-diskusjon om behandling av borreliose vart det ein voldsom debatt som nesten enda opp i fysisk slåsskamp. Den gangen avslutta ledaren av rundebords-diskusjonen, Professor Klaus Weber frå München, debatten med å seie at ”Vi er her for å hjelpe pasientar som lider av Lyme Borreliose, ikkje for å slåss med kvarandre”.  Det som var utgangspunktet for debatten var at dei fremste ekspertane var uenige om kva som var det beste og mest effektive medikamentet til behandling av Lyme Borreliose.

Spørsmål omkring behandling er jo fortsatt eit av dei områda der det er svært forskjellige meiningar i dag. Helsestyresmakter i dei aller fleste land følger meir og mindre retningslinjene frå IDSA i USA, sjølv om alle er klar over at situasjonen er forskjellig i USA og Europa. I Europa har vi minst tre, kanskje fem eller fleire,  stammar av Borrelia som gir sjukdom hos menneske, medan USA har ein dominerande underart.”

http://www.lyme.no/index.php/gjesteskribenter/338-25-ars-erfaring-med-lyme-borreliose

Sebastian: Jag anser att myndighetsutlåtanden baserat på samlad fakta från ämnesexperter för det mesta är trovärdiga. Toxikologer, infektionsläkare, välgjorda kliniska studier på borrelia anser jag också vara trovärdiga kunskapskällor. Det kan vara svårt att känna igen ”bra” forskning om man inte fått lära sig och är van att läsa vetenskapliga artiklar; bra blindning (dvs. att patienten inte ska kunna gissa om tabletten han/hon får är aktiva medicinen eller placebo) är mycket viktigt när man tittar på subjektiva mått som t.ex. grad av smärta eller livskvalitet. Resultat och statistik ska tolkas riktigt (vilket är svårt för alla som inte är insatta). Men i tillägg publiceras bra studier oftare i högt rankade tidsskrifter och omtalas gott av andra forskare, något som är enklare att titta på (även om inte det heller är helt vattentätt).

Besell: Jag tycker man ska se värdet i att drabbade berättar sin historia för dessa har ingen vinning i att föra ut fel info. Vi är många som efter borreliaspecialisternas behandling kan gå igen, prata utan att sluddra, blivit av med svår värk och yrsel, fått färre neurologiska problem, ja fått livet tillbaks.
Jag är en av dom!! Vad som hade hänt utan behandlingen vågar jag inte tänka på, precis innan jag på inrådan sökte specialist hjälp så var det stopp i tarmar, dåliga levervärden, hjärtpåverkan, tappat blodtryck osv. Nu är det bra!
Det är i många fall mätbara effekter som inte kan tillskrivas placebo, antiinflammatorisk effekt,  eller normal utläkning.
Är inte våra berättelser viktiga?
Ja behandlingarna kan vara jobbiga och ta tid, men har man som många av oss gått i otaliga år utan förbättring så har man lärt sig kämpa
Vad det gäller studier, forskning så ska det tolkas rätt och man ser lekmän som Reimer osv ofta dra för snabba slutsatser och inte gått igenom materialet ordentligt. Det finns otaliga mycket meriterade Läkare inom ILADS som tolkat, forskat och är dom mest kunniga när det gäller fästingsjukdomar, deras slutsatser är mycket intressanta. http://www.ilads.org/

Sebastian: Alla ni som debatterar forskningsresultat, men inte har utbildning inom medicin eller något annat naturvetenskapligt område, läs gärna det här (vet inte om det finns liknande informationsmaterial på svenska dock):

http://www.senseaboutscience.org/resources.php/16/i-dont-know-what-to-believe

Just föreningen sense about sciense förklarar mycket kring hur forskning och värdering av forskningsresultat går till. Ett sista tips är deras publikation ”I’ve got nothing to loose by trying it” – om att resonera kring nya rön och t.ex. alternativa behandlingar:

http://www.senseaboutscience.org/resources.php/11/ive-got-nothing-to-lose-by-trying-it

Elisa: Tack för lästipsen! Vi tipsar i vår tur om de studier vi länkar till på bloggsidan för artiklar/forskning!

https://borreliablogg.wordpress.com/artiklar/

Att en studie inte är publicerad i en högt renommerad tidskrift kan tänkas ha många olika orsaker, det behöver inte per automatik betyda att den är av usel kvalitet. Man kan framför allt inte dra den slutsatsen utan att ens läsa studien i fråga.

Ett problem är att det vore oetiskt att göra en del av den slags forskning som skulle behövas för att tillfredsställa den mest kritiska delen av forskarvärlden, svårt sjuka skulle behöva lämnas utan behandling i flera år (det förekommer förvisso redan, utan att några studier görs), men man kan inte döda patienter efter ett avslutat experiment för att undersöka exakt vilka organ som fortfarande har borreliaspiroketer djupt inborrade.

Märkligt nog anses det dock vara etiskt att hålla människor sjuka för att kunna använda antikroppar från kroniskt borreliasjuka för att tillverka det nya vaccinet som är på gång. Då existerar plötsligt kronisk borrelia, för nyinsjuknades antikroppar fungerade inte alls lika bra för vaccinet, visade det sig.

Ett annat problem är att de forskare som har intresse av att utföra studier som går att utföra på ett etiskt sätt har väldigt svårt att finansiera sin forskning, eftersom det inte ligger i de flesta gängse läkemedelsbolagssponsorernas intresse att sjuka sannolikt kan botas med redan befintliga mediciner som de inte kan tjäna nämnvärt med extra pengar på. Mer pengar behövs till oberoende forskning!  

Det tycks vara väldigt många intressen som egentligen ligger bakom att vi inte får rätt behandling. Från vaccinmedicinska till politiska och försäkringsbolags/läkemedelsföretagsmässiga.

Sebastian: Ber om ursäkt för det långa inlägget (och eventuella stavfel). Du får gärna tycka att jag är en idiot, men försök ändå att ta till dig information från båda sidor.

Besell: Tycker absolut inte att du är en idiot, uppskattar att du skriver och hoppas att du även kan ta åt dig från andra sidan av saken. Kunnandet om kronisk borrelia är stort hos oss som drabbats, endast vi vet vilka oerhörda problem denna infektion ställer till med. Vi har genomgått en omfattande klinisk bedömning och flera tester som visat på borrelia och co infections varav borreliaspecialister satt diagnos. Vi är väldigt många som nu äntligen blir mycket bättre och helt bra av behandlingen med kombinationer av antibiotika under en lite längre tid. Ja hela 94% blir bättre eller helt bra enligt sammanställning från specialister. Dom har erbjudit all sin dokumentation till myndigheter, men tyvärr har ingen tagit bollen. Vi har kanske inte allt kunnande själva precis som att vården i dagsläget
saknar kunnande om borrelia, kronisk borrelia och co infections.
http://www.grin.com/en/e-book/166179/prolonged-antibiotic-therapy-in-pcr-confirmed-persistent-lyme-disease

Elisa: Jag uppskattar också att du tog dig tid att kommentera. Våra svar blev också betydligt längre än vi först hade tänkt. Jag har läst mycket info från båda sidor under det senaste året, och har dessutom min egen och väldigt många andras erfarenheter att utgå ifrån när jag värderar informationen. Helt klart är inte allt guld som glimmar på nätet, men det gäller att inte kasta bort guldkornen för att vaska fram idel sand istället.

Sebastian: Hälso- och sjukvårdspersonal ska enligt lag utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. I samma lag och i samma paragraf står även skrivet att ”patienten skall visas omtanke och respekt”. Jag undrar om läkarna på NBS, och andra från sjukvården som förespråkar den här alternativbehandlingen, anser sig leva efter det mottot?

Besell: Ja och man måste också se till patientens rättigheter som ” Som patient har du inflytande över den vård och behandling du tar emot. Hälso- och sjukvården ska så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med dig. “
Tyvärr brister vården ofta i sina kontakter med patienten, många borrelia sjuka får otaliga diagnoser staplade på varann och ingen läkare vill ta en helhetssyn av situationen. Att kritisera borreliaklinikerna utan att rikta kritik mot vården som har satt oss i situationen är inte rätt. Om vården blir bättre på att diagnostisera och behandling ges i tid så slipper vi mycket av problematiken med att vissa får långvariga, svåra handikappande besvär. Samt folk åker inte utomlands för att få kostsamma behandlingar om vården ges här.

Elisa: Tyvärr verkar det vetenskapliga intresset brista hos många läkare som inte ens vill läsa studier och artiklar som visar att långvarig antibiotikabehandling (och även en del örter) förbättrar läget för många. Man blir kanske aldrig 100% frisk igen, men kan man få tillbaka ett liv på 50-80% funktionsnivå så är väl det fantastiskt?

Har man som patient tvingats leta efter info själv då läkaren inte bryr sig, så blir man inte bemött på ett ödmjukt sätt direkt. Vår erfarenhet av “omtanke och respekt” från svensk sjukvårds sida är tyvärr nästan lika med noll. Skulle jag skriva ner allt jag personligen har fått höra av läkare så skulle du nog bli mörkrädd över hur överlägset, hånfullt och sarkastiskt bemötandet oftast är. Man behöver inte detta ovanpå det lidande som redan fästingsjukdomarna i sig orsakar, det är fullt tillräckligt. Vet inte hur många gånger jag har besökt vårdcentralen och sjukhuset med fruktansvärda akuta symtom (de blir ännu värre under skoven), och återvänt hem under tårar, utan att ha blivit lyssnad till, utan att ha undersökts ordentligt (ibland inte alls, så vissa läkare måste ha röntgenblick), utan att ha fått någon behandling. Jag vill inte att det ska vara så här, jag vill inte att andra också ska behöva erfara detta, jag vill se en förändring! NU!

Tack för den här påbörjade dialogen, vi välkomnar en öppen debatt i bloggen, och samtalet får gärna fortsätta i kommentarerna till detta inlägg! Vi hoppas på förståelse, empati och ett tillfrisknande för  alla som drabbats. Vi alla kan bli bättre på att försöka förstå varann och hjälpas åt så att vi får en vård som ser patienten och gör allt för att diagnostisera och behandla patienten så att sjukdom botas. Vi ber alla som kommenterar att försöka hålla en så god ton som möjligt så att det blir ett fortsatt konstruktivt samtal som kan leda vidare till något positivt!

Elisa och Besell

Vad vet svenska läkare om babesia?

Förmodligen inte mycket. Annat än att de kanske har fått lära sig att denna blodparasit inte finns i Sverige. Fel!!

Senaste numret av Infektionsläkaren beskriver ett fall av svår babesia i Sverige. Kvinnan i fråga behandlades 2011 i Göteborg, både intravenöst och med tabletter av antibiotika i höga doser:

”Majoriteten av i Europa beskrivna fall orsakade av arten Babesia divergens har haft ett allvarligt förlopp med hög mortalitet. Flertalet av dessa patienter utvecklade en fulminant bild med hemolys, njursvikt, leversvikt och ARDS. Mot bakgrund av detta samt att den kliniska erfarenheten i Sverige är högst begränsad så valde vi att påbörja behandling omgående med intravenöst klindamycin och peroralt kinin vilket är den rekommenderade behandlingen vid infektion orsakad av B. divergens.”

/…/

”Diagnosen ställs i första hand via blodutstryk men serologi och PCR är också
tillgängliga metoder. Behandlingsrekommendationen är intravenöst klindamycin 600 mg x 3 samt peroralt kinin >600 mg/d i 7–10 dagar alternativt peroralt atovakvon 750 mg x 2 + peroralt azitromycin 250–1000 mg x 1. Den förstnämnda kombinationen rekommenderas vid allvarligt förlopp, men hos patienter med mildare symtom har man inte kunnat påvisa någon skillnad i behandlingseffekt mellan de två alternativen. Blodbyte finns beskrivet vid mycket allvarliga fall med hög parasitemigrad.”

Babesia förstör de röda blodkropparna, så ett tecken på att man har det kan vara blodbrist.  Fler symtom finns här. Det utmålas ofta felaktigt att det mest är de som har fått mjälten bortopererad som är i farozonen, och att övriga som drabbas kan göra sig av med infektionen själva med hjälp av immunförsvaret. Tyvärr så funkar det inte om man redan har flera andra fästinginfektioner i kroppen. Då är man ett lätt byte även för babesia, och behöver hjälp av antibiotika för att bli av med den.

Babesia finns i 7% av alla danska fästingar. Fåglar flyger varje dag mellan Danmark och Sverige. Fästingar följer väldigt gärna med fåglar på en flygtur till grönare gräs och nya bytesmarker, vilket även svenska fästingforskare troligen är väl medvetna om, som t.ex. Björn Olsen (som istället för att ta fästingsjukdomar på allvar sitter och leker med fästingar i tv på bästa sändningstid).

Man har bl.a. hittat arterna microti och venatorum hos fästingar i Danmark, arter som man inte ens trodde fanns i Europa!

http://m.bt.dk/?article=25323106-Nye-farlige-sygdomme-fundet-i-danske-flaater-

Så, läkare, vakna upp! Börja testa och behandla för babesia (divergens, microti, venatorum och duncani), även i Sverige!!

UPPDATERING 2015-06-19: Nu äntligen, idag har Babesia-Berlinmuren fallit, man får hoppas att de sjuka som går med alla symtom på babesia äntligen ska få testa sig och få hjälp, då kommer det också att bli tydligt hur vanligt det är: http://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-fastingsmitta-upptackt-i-sverige