Tag Archives: somatiseringssyndrom

Vad händer om du blir biten av en fästing?

Från Välfärdsmanifestationen idag… Sprid gärna till dem som inte kunde komma, samt till andra som inte vet hur borrelia-icke-vården fungerar.

*****

Vad händer om du blir biten av en fästing i Sverige idag? I bästa fall ingenting, om du är frisk, har ett starkt immunförsvar, och får rätt sorts antibiotika snabbt ifall det är en infekterad fästing, vilket är högst sannolikt. Svenska fästingar bär på minst 17 olika sjukdomsframkallande patogener som kan leda till bartonella, rickettsia, ehrlichia, babesia, och annat trevligt. Det är alltså inte bara borrelia och TBE som sprids av dem. Tyvärr känner många läkare inte till de övriga vanligaste fästinginfektionerna.

Har du otur så kan det dröja länge innan symtomen börjar dyka upp. Då kanske du inte längre kopplar ihop dem med fästingbettet. Du kan också ha oturen att träffa på en läkare som inte inser allvaret när du sitter där med ansiktsförlamning, bortdomnade armar eller ben, spränghuvudvärk, extrem trötthet, yrsel, feber, muskel- och ledvärk, influensakänsla, hosta, hudutslag, ett speedat hjärta, andfåddhet och rent allmänt en kondition sämre än hos en 90-åring. Hur osannolikt det än låter så kan det hända att du friskförklaras trots dessa och många fler symtom. Då kan det gå riktigt illa. Det kan bli en kronisk infektion.

Även om du har tur och träffar en läkare som gissar rätt på en gång och tar borreliaprov, så kan du ha oturen att vara en av de 75% där provet visar fel, så att borrelian inte syns fast bakterierna finns överallt i din kropp. Även om ryggmärgsprov också tas och visar negativt så kan du inte vara säker på att inte ha det, det visar också ofta fel.

Om provet trots allt skulle visa positivt så kan läkaren ändå tolka det som en utläkt infektion. Då får du tyvärr ingen behandling, fast borrelian fortfarande i högsta grad är aktiv. Efter lång tid kan kroppen sluta att tillverka antikroppar (vilket gör att infektionen inte kommer att dyka upp på något test hur bra det än är). Borreliabakterierna kan också gömma sig inne i själva de vita blodkroppar som annars agerar som kroppens försvar mot främmande organismer. Det har även visats att de ändrar form och bildar biofilm tillsammans med andra bakterier, som ett effektivt skydd mot antibiotika. När kusten är klar förökar de sig och stormar kroppen än värre. Smart!

Om du skulle ha den sagolika turen att på en gång träffa en kunnig läkare, få rätt diagnos, och som grädde på moset få rätt antibiotika, så är risken stor att du inte får det tillräckligt länge för att eliminera alla bakterier. Då kommer de att ta en gruvlig revansch. De följer nämligen inte läkemedelsverkets riktlinjer som tillåter dem att härja i kroppen i max två veckor efter att antibiotika har satts in. Olydiga rackare, minsann!

Har du dessutom inte “bara” drabbats av borrelia utan av flera fästinginfektioner, så krävs ett ännu starkare artilleri med kombinationer av olika antibiotikasorter. Det vet inte ens många infektionsspecialister…

Går du med en massa infektioner i kroppen som inte diagnostiseras rätt så kommer du till slut att bollas runt mellan nästan samtliga avdelningar på ditt närmaste sjukhus. När vårdcentralen har gett upp att försöka utreda vad symtomen beror på, så kommer du sannolikt att skickas till infektionskliniken. Där lär man inte heller hitta så mycket i borreliaväg eftersom man använder samma tester som på vårdcentralen. Möjligen hittar man någon av de andra fästinginfektionerna, störst är sannolikheten för det om du själv ber dem att testa för det. Eller inte. För om du är för påläst och vet mer än läkarna så ställs gärna diagnosen “somatiseringssyndrom” eller “hypokondri” ganska snabbt.

Hittar de inget på infektionskliniken eller hos neurolog eller reumatolog eller någon annan -log, så hamnar du förr eller senare troligen hos psykiatrin. Där lär de hitta ganska mycket om du har varit sjuk länge, borrelian härmar nämligen ett hundratal olika psykiska diagnoser, genom att bakterierna tar sig in i hjärnan och ställer till det rejält. Orsaken är inte psykisk och du kan därför inte bli botad av en KBT-psykolog. Penicillin och många andra antibiotikasorter når tyvärr inte innanför blod/hjärnbarriären så bra, så bakterierna kan öka alldeles fasligt i mängd där även om du fått behandling. Då kan det till slut verka som att du är på väg att få alzheimer, även om du är ung, du har nämligen inget närminne kvar, koncentrationsförmågan är nere på noll. (Man har för övrigt hittat borreliabakterier hos samtliga undersökta Alzheimerpatienter efter deras död, det finns också kopplingar till ME, MS, Parkinson, ALS m.m.) Du börjar kanske själv tvivla på ditt förstånd till slut och går med på att bli försökskanin för psykmediciner som är verkningslösa mot borrelia, som kan skada hjärnan ytterligare, och göra dig beroende för resten av livet. I bästa fall litar du fortfarande på ditt förstånd, och förstår att det är något annat som är fel.

Du har kanske turen att hitta information på internet, som leder dig vidare till kliniker utomlands där dina symtom behandlas effektivt med flera sorters antibiotika under lång tid tills du är frisk eller åtminstone mycket bättre. Tyvärr kommer du att få betala allt ur egen ficka. Det är inte billigt. Men vad är inte hälsan värd…? Fram tills nyligen så kunde du åka till Norge och bli behandlad, men nu har läkaren där som har hjälpt hundratals personer, även från Sverige, anmälts och förlorat sin legitimation, och hans klinik måste därför stängas ner. I USA förföljs borrelialäkarna på samma sätt. Att gå in på alla orsaker bakom detta skulle föra för långt i detta sammanhang, men det är ett väldigt komplext pussel med bitar från ekonomi, politik och andra intressanta företeelser.

När jag insåg att detta är ett massivt problem, inte bara i Sverige, där omkring 40 000 personer drabbas av fästingsjukdomar årligen, utan i hela världen, så startade jag en världsprotest, som ägde rum för första gången i maj i år, i 30 länder. Det kallas borreliaupproret här hemma, och worldwide lyme protest internationellt. Vi gick ut gemensamt med krav bl.a. på bättre forskning, bättre diagnostikmetoder och rätt till nödvändig vård på de vanliga sjukhusen. Det fick stor uppmärksamhet, eftersom det aldrig har organiserats någon världsprotest tidigare, och man fick upp ögonen för att detta är en världsvid epidemi. Nästa år kommer en uppföljare, förhoppningsvis i ännu fler länder. I väntan på det så kan du följa oss på Facebook, och i Borreliabloggen på WordPress, för att läsa mer om ämnet.     

Där kan du läsa om Monika som är vuxen men som har tvingats flytta hem till sin mamma igen, hon har varit sängliggande i snart ett år, fått behandling, men kämpar fortfarande hårt för att bli frisk. Där står det också om Benny som har blivit dramatiskt bättre efter att han fick långvarig antibiotikabehandling. Och om hur den för primärvården okända fästingsjukdomen rickettsa helvetica kan göra ditt liv till ett rent helvete… Där får du även reda på delar av den stinkande bakgrunden till varför borreliasjuka inte får vård världen över, och kan läsa om hur långt vissa personer med intressen i läkemedelsindustrin och det kommande borreliavaccinet går för att fortsatt försöka hindra det…även i Sverige. Och mycket, mycket mer….

Vi kommer inte att sluta kämpa förrän alla drabbade får behandling!

Mats Reimer skäller värre än han biter

Vi som har drabbats av kronisk borrelia angrips gång på gång av Mats Reimer och andra VoF:are, d.v.s. medlemmar i föreningen Vetenskap och folkbildning.

Få kan ha missat Mats Reimers korståg mot oss som har fått diagnosen kronisk borrelia. I blogginlägg efter blogginlägg på Dagens Medicin, och nu även artiklar i Aftonbladet så går han hårt åt diagnosen kronisk borrelia och kallar oss som är sjuka för aktivister som bara tror att vi har borrelia. ”Mats Reimer: ”Jag ifrågasätter aldrig symtom patienten beskriver, men det är inte alltid patienten ställt rätt diagnos på sig själv”.

Att vi har genomgått noggranna kliniska undersökningar och tagit flera olika prover som sen vägs samman, och att de bästa borreliaspecialisterna i Europa har satt diagnosen – ja det utelämnar han väldigt gärna, allt för att misskreditera oss.

Han skriver även: ”Jag önskar att jag visste hur man hjälper patienter som i vården inte får svar de finner tillräckliga.” Det handlar om vår rätt att få adekvat behandling för den kroniska borreliainfektionen, ja att bli friska, inte om att få svar från läkare som inte verkar vara intresserade av att hjälpa oss.

Han utelämnar också att forskning och studier i otaliga fall stödjer att borreliabakterien är mycket komplicerad och svår att eradikera. Vi länkar till ett flertal av dessa studier i vår nyss påbörjade artikelsektion i bloggen.

Vi får kommentarer även från andra i VoF som försöker misskreditera personer som har haft oturen att bli långvarigt sjuka i borrelia.

Enligt Mats så är våra av sjukvården konstaterade svåra besvär endast somatiseringssymdrom, som botas med KBT.

Dessa hånfullheter, personangrepp och Guilt By Association som VoF:are är experter på, har ett namn, demagogi:

”Demagogi är att argumentera utifrån slående men osakliga argument. Demagoger använder demagogi som en strategi att skaffa makt och inflytande genom att appellera till folks känslor och fördomar, vanligen genom användande av kraftfull retorik och propaganda.” Man definierar en demagog som ”en som predikar doktriner han vet är osanna, till folk han vet är idioter.”

Mats och andra från VoF som nu i bloggar, artiklar, kommentarer, mail osv försöker få stopp på att vi delar våra historier och sprider rätt info om kronisk borrelia (som i högsta grad finns!), varför gör de detta tro?

Vad är VoF som Mats tillhör?

Här kommer lite länkar och utdrag ur artiklarna som visar hur skrämmande deras arbetssätt är, det handlar inte om vetenskap, det handlar inte om omtanke. Det verkar vara girighet och pengar som ligger bakom det mesta.

http://www.newsmill.se/artikel/2010/01/24/den-aggressiva-skeptikerf-reningen-vetenskap-och-folkbildning-delar-s-ng-med-l-ke

”Det är flera som framfört att föreningen VoF inte består av skeptiker utan egentligen pseudoskeptiker, vilka står för en vinklad tolkning av vetenskap.”

“Organisationens mål är att interferera med den svenska grundlagen, speciellt tryckfrihetsförordningen. De vill bestämma vad t.e.x. debattredaktörer skall publicera och de vill frånta medborgarna rätten att fritt uttrycka sig i skrift och tal. De vill bestämma vad som är ”rätt” och ”fel”, och vad som är ”korrekt kunskap”, något som en demokrati aldrig kan acceptera.”

“Undertecknad kan verifiera det. Jag var i kontakt med en redaktör på en vårdtidning som beklagade sig över att en person från VoFs styrelse ringt upp denne och hade allvarliga synpunkter på vad tidningen skrev. Naturligtvis finns alltid rädslan för en redaktör att hamna på VoFs svarta lista.”

“VoF hävdar att de försvarar rationalitet, upplysning och höga krav på vetenskaplighet. När de uttalar sig gör de det från ett förment Von Oben perspektiv av att företräda vetenskapen. Deras PR-bild av sig själva är en skara bekymrade samhällets stöttepelare som oroat tar till orda för att varna inför hotet mot vårt samhälle från pseudovetenskap och missuppfattningar.”

“Det som gör allt detta till hyckleri är att de valt det institutionaliserade personangreppet som metod och central affärside.”

“Ett exempel är en av de mest framträdande personerna inom VoF som forskar kring läkemedel med pengar från läkemedelsindustrin. Ett av VoF:s stora hatobjekt genom åren har varit just alternativmedicinen. Detta gynnar läkemedelsindustrin som gör allt för att smutskasta de billiga och naturliga vitaminer och andra ämnen som skulle hota deras vinster. De vill stoppa att sjukvården börjar använda dessa istället för de dyra syntetiska kemikalier med massor av biverkningar som Big Pharma säljer.”

”Däremot har VoF under 30 år aldrig sagt ett pip om det massiva forskningsfusket och manipulerandet med data inom läkemedelsindustrin.”

Läs hela artikeln – väldigt intressant!

Fler artiklar:

http://vaccin.me/2012/03/07/mats-reimer-kampar-for-medicinsk-diktatur/

http://blogg.passagen.se/sannaehdin/entry/vad_%C3%A4r_vof

”Jag efterlyste en granskning av en förening som uppenbart har täta kontakter (och medlemmar) från läkemedels- och livsmedelsindustrin (med jävsintressen).”

”VoF hemsida präglas tydligt av förakt och även hatiska formuleringar mot de personer eller de åsikter som inte stämmer med dem.”

http://newsvoice.se/2012/10/27/kth-professor-elisabeth-rachlew-facebook-hacklar-eloverkanslighet-och-allas-sarbarhet-for-mikrovagor/

http://newsvoice.se/2013/01/07/dr-mats-reimer-blev-arets-forvillare-2012/

http://newsvoice.se/2012/09/01/mats-reimer-som-angriper-alternativvard-snart-miljonar-pa-adhd-medicin/

http://roberthahn.nu/2011/06/28/jesper-jerkert-forsvarar-sin-besserwisser-klubb/

”Det jag fann om VoF gjorde mig förfärad. Föreningen grundar sig på att försöka skada och trakassera dem man inte sympatiserar med, bland annat genom att publicera smutskastning ad modum Hansson. Någon dialog av akademiskt slag är man inte intresserad av. VoF sysslar också med personförföljelse – den mest uppenbara är väl Dan Larhammars mångåriga och upprepade påhopp på författarinnan Sanna Ehdin, som spänner över minst ett decennium. Medlemmar har registreringsverksamhet av oliktänkande som sker öppet på nätet.”

http://fredmanpakvarnberget.blogspot.se/2011/01/vetenskap-och-folkbildning-forsoker.html

Vi skulle kunna fortsätta räkna upp länkar, men tror inte det behövs.

Det är helt uppenbart att kriget som Mats och hans gelikar i VoF driver mot borreliasjuka inte har sin grund i omtanke och vetenskap utan anledningarna ligger långt därifrån. Denna förening utger sig för att agera i ”Vetenskapens och folkbildningens” tjänst, men är partiska och osakliga i en rad frågor. De är föraktfulla mot alla som inte delar deras världssyn, de argumenterar inte för förståelse – de argumenterar för att ha rätt oavsett vilken skada de gör.

De försöker angripa vår rättighet att berätta våra historier och att allmänheten får inblick i alla sidor av ämnet kronisk borrelia och den obefintliga vården för detta.

Det är sannolikt inte enbart en osedvanligt stor kritiklust som ligger bakom dessa förföljelser av sjuka.

Vi förmodar tyvärr att Mats Reimer om något år kraftigt lär gå i bräschen och rekommendera det nya borreliavaccinet till alla med diffusa symtom, som ännu inte vet om att de är smittade, och kanske även till alla bekräftat kroniskt borreliasjuka (så vi blir ännu sjukare)? Varför annars förfölja en patientgrupp på detta sätt, varför försöka frånta oss rätt diagnos, och rentav eliminera den? Det verkar krävas att man har stora ekonomiska intressen i en fråga för att angripa den så här intensivt. Finns det möjligen någon granskande journalist som vill kolla upp Mats Reimers eventuella kopplingar till Baxter och det nya borreliavaccinet som är på gång? Det vore en spännande läsning.

För övrigt så rekommenderar vi Mats Reimer och övriga intresserade att ta del av Tomas Jaenssons forskning, som visar att varenda fästing troligen har minst en smitta: http://www.dn.se/nyheter/sverige/17-olika-smittor-hos-fastingar/.

Vi känner till väldigt få kroniskt borreliasjuka som enbart har en enda aktiv infektion. Det vanliga är att man har flera som samverkar.

Och slutligen så finns det nog en del intressant info i denna ”trialog” med en annan VoF-kritiker (vi svarade honom innan vi förstod att det var meningslöst, att han inte var intresserad av fakta): https://borreliablogg.wordpress.com/2013/07/14/en-av-vara-kritiker-kommenterar-och-far-svar/

Kronisk borrelia är ytterst verkligt för flera tusen drabbade. Kronisk borrelia är verkligt för tusentals läkare och forskare i världen.

Mats Reimer och VoF känns däremot väldigt overkliga i sitt sätt att motarbeta svårt sjuka.

Den som vill nå Mats Reimer för en kommentar kan t.ex. använda hans mailadress på VoF: voff.voff.voff.voff@gmail.com

Ja, helt seriöst.

Själva känner vi nu att det inte leder nån vart att komma med fler vetenskapliga argument eller försöka att uppriktigt debattera med personer som inte lyssnar, som inte är ute efter att förstå, utan bara vill förvirra sina läsare. Eller förvilla?

Vi välkomnar dock de av motsatt åsikt som verkligen vill ha info, och driva utvecklingen framåt.

Besell och Elisa

En av våra kritiker kommenterar – och får svar!

Vi tyckte att svaret från Sebastian Edman var värt en diskussion i ett eget inlägg, så vi klistrar in det här och svarar mellan hans rader:

Sebastian: Jag publicerade även denna kommentar på Aftonbladets debattsida. Postar här också, för att få lite balans i debatten.

För det första vill jag säga att det är otroligt synd att Mats Reimer ska attackeras och anklagas för alla möjliga saker.

Elisa: Vi tycker att det är ännu mer olyckligt att svårt sjuka förföljs och attackeras offentligt av en läkare, i en medicinsk blogg som människor sannolikt vänder sig till med förtroende, och i en tidning som läses av vanligt folk, där majoriteten förmodligen saknar såväl kunskap som egen erfarenhet av långvariga fästingsjukdomar, och därför kan ha svårt att avgöra vad som egentligen stämmer. De flesta litar nog på vad en läkare skriver. Därför är det desto allvarligare om denne för ut desinformation till en bred publik.

Besell: Mats är mycket medveten om vad han gör när han kritiserar en diagnos som flera tusen drabbas av årligen. Mats anser att bäst behandling mot kronisk borrelia är KBT, vilken infektionsläkare håller med Mats om att svåra infektioner eradikeras, botas med KBT?

Gång på gång säger Reimer att patienterna anser sig ha kronisk borrelia men fakta är att mycket duktiga läkare satt diagnosen. Han säger att patienterna söker sig utomlands, ja så är det i en del fall och en del får rådet av Svenska läkare att söka sig till specialistklinikerna för att dom misstänker att fästingsjukdomar ligger bakom dom omfattande besvären.

Sebastian: Det riktlinjer som gäller vid behandling av borrelia är fastställda av experter och baseras på väl genomförda studier av hög kvalitet.

Besell: Enligt Läkemedelsveket så är det “fallserier med fall-kontrollstudier och kohortsstudier med låg kvalitet”  

Sebastian: Om vi tittar på riktlinjerna för behandling av neuroborrelios från EFNS (European Federation of Neurological Societies), återges bl.a. den forskning som gjorts på långvarig antibiotikabehandling på den samling av kvarstående symptom efter genomgången och behandlad neuroborrelios (Post-Lyme disease syndrome (PLDS), Post-treatment Lyme disease syndrome PTLDS, ”kronisk borrelia”). Det finns väldigt klara vetenskapliga data som visar att antibiotikabehandling inte hjälper vid PLDS.

Besell: Forskning som ifrågasätts eftersom slutsatserna inte var så klara: http://news.brown.edu/pressreleases/2012/08/lyme

Elisa: Det är oklart om du gör skillnad mellan PLDS och PTLDS, eller om du menar att det är samma sak. Se kommentar om PLDS nedan.

Sebastian: Notera även att vid denna rekommendation (s.16 i dokumentet) anges ”Level A”, som betyder att stödet för påståendet är så starkt det kan bli.

http://www.efns.org/fileadmin/user_upload/CME_articles/CME_article_2010_January.pdf

Det samma finns även sammanfattat här: http://www.cdc.gov/lyme/treatment/prolonged/index.html

Elisa: CDC som du hänvisar till, bygger sina riktlinjer på IDSA, som är sammansatt av en grupp där flera personer har starka jävsförhållanden. Tyvärr påverkar dessa riktlinjer även de svenska för närvarande. Vi får hoppas att SMI/SBU’s utredningar leder till en rejäl lokal justering av behandlingsrekommendationerna, trots att flera av de personer som är inblandade i dem redan har förutfattade meningar om hur fästingsjukdomar bör behandlas. De främsta experterna (inom vilket ämne det än må vara) är de som är ödmjuka nog att ändra sig om det visar sig att de haft fel.  

Noteras bör att läkare kan välja att behandla längre med antibiotika än vad  rekommendationerna anger, med stöd av den forskning som visar att det hjälper.  

Sebastian: Det är viktigt att vara medveten om att kvaliteten på all den forskning som görs varierar något oerhört, och det krävs att man tränats i att läsa vetenskapliga artiklar för att ens ha en chans att upptäcka eventuella brister i en rapport. Det misstänker jag att t.ex. Mats Reimer är ganska duktig på.

Elisa: Jag förmodar att mina många år på universitetet hjälper mig åtminstone lite grann på den fronten, även om det inte var naturvetenskap som var mitt ämne, också humaniora kräver ett vältränat vetenskapligt öga för att man ska undvika fallgropar.

Sebastian: Om du inte litar på Reimer, borde du åtminstone läsa vad Norges f.d. statsepidemiolog, läkaren Preben Aavitsland, anser om denna diagnos och behandlingen som erbjuds från t.ex. Norsk Borreliose Senter. Se t.ex. epidemi.as eller NRK Ytring.

Elisa: Tack, läste det inlägget på epidemi.as för några dagar sen, de hade länkat till vår blogg. Är ganska väl insatt i “motståndarsidans” argument vid det här laget, och anser inte att något av det jag läst hittills håller jämfört med andra sidans info och argument, men kom gärna med nya uppgifter så tar jag en titt!

Sebastian: Jag arbetar som apotekare i Fredrikstad, Norge och har träffat ett antal patienter från Norsk Borreliose Senter, NBS, och jag vet att dem (och många av er här som är upprörda) lider något otroligt. Att känna sig sviken av sjukvården och uppleva att man aldrig blir tagen på allvar måste vara helt förfärligt.

Besell: Ja i åratal har folk gått och bara blivit sämre, man blir inte alltid bemött bra och förlorar sakta men säkert förtroendet man hade från början,  man får fel diagnoser och en massa symtomlindrande mediciner som inte på något vis botar sjukdomen kronisk borrelia.

Sebastian: Men det är just av den anledningen jag tycker att ”läkarna” som experimenterar med potentiellt farlig antibiotikabehandling för att bota en infektion som med stor sannolikhet inte existerar är helt förkastligt! Rolf Luneng och hans kollegor kan rimligtvis inte göra de tusentals borreliafynd, det skulle innebära att en väldigt stor del av befolkningen är smittade (något som det inte finns några som helst belägg för; det mesta talar tvärtom emot det).

Elisa: Varför skriver du läkarna inom parentes? Det är även potentiellt farligt att gå med mycket långvariga infektioner, har man oturen att få tillräckligt många sådana (en fästingsjukdom kommer sällan ensam), så är det till slut väldigt svårt för kroppen att kämpa emot på egen hand, den behöver hjälp av antibiotika för att ta udden av det värsta, annars blir man bara sjukare ju längre tiden går. Det är ytterst dödliga sjukdomar vi talar om. Jag läser tyvvärr varje vecka om personer i olika länder, vänners vänner, som har dött av långt gången borrelia+ coinfections. Det finns även tragiska svenska fall, t.ex. 15-årige Linus, och en del idrottares plötsliga död verkar bero på att fästinginfektioner finns i botten. Är det inte bättre att försöka bota patienter än att cyniskt lämna oss att dö?

Varför skulle det inte kunna göras många borreliafynd i Norge (såväl som i Sverige) – Norden har en väldigt hög fästingpopulation, och fästingar i Sverige bär på minst 17 patogener, vilket enligt professor Tomas Jaenson innebär att varenda fästing troligen har minst en smitta: http://www.dn.se/nyheter/sverige/17-olika-smittor-hos-fastingar/.

Sannolikheten är dessutom väldigt hög att de som har blivit sjuka efter ett fästingbett söker vård just för det, alltså kommer en hög andel av de som är smittade i Norge (och Sverige) till NBS, och därför blir det en hög andel positiva borreliaprover på deras klinik. De som är friska gör självfallet inga besök där eller tar några prover. Därför går det inte att dra några statistiska slutsatser utifrån detta faktum.

http://www.sahlgrenska.gu.se/aktuellt/nyheter/Nyheter+Detalj/nordiskt-samarbete-efter-kraftig-okning-av-fastingburna-infektioner-.cid1108094   

Sebastian: Dessa personer utnyttjar de mest utsatta i samhället, går antagligen med god vinster och utsätter patienterna för stora risker, inte bara med behandlingen i sig utan också i och med att insättningen av riktig behandling fördröjs. Självklart är det säkert ett antal patienter som faktiskt haft en infektion som upptäckts och botats, men på grund av att de tester som används behandlas, utan tvekan, många människor helt i onödan. Som många av er dessutom vet har dessa tester (som utförs på BM Lab och ”laboratoriet i Tyskland) faktiskt väldigt låg specificitet (dvs. risken är stor att man får ett felaktigt positivt svar) och är i övrigt inte är validerade för borreliatestning. Se EFNS-artikeln ovan.

Besell: ELISA som används i Sverige anses vara sämre än Immunoblot, ja ELISA är mycket billigare för vården vilket ju är bra men sensitiviteten är för låg och i olika studier så har den visat sig visa fel i 50-75%. I fall med långvarig, kronisk borrelia så har den visat fel i upp till 75% av konstaterade fall. ”Repeatedly, there have been patients who are seronegative for antibodies, yet culture positive. Despite this, our medical community is dependent on these tests and relies upon them as though they were 100 % accurate. No matter how bad the tests are, as long as we have them doctors will use them. This is why doctor Samual Donta, M.D., called for a complete ban of the Lyme ELISA test at the 1996 LDF Lyme Conference. He found that, in some cases, Lyme ELISAs were more than 75 % inaccurate, yet it was relied upon as though it were the last word – and all too often it is.”// http://www.lymeneteurope.org/info/the-complexities-of-lyme-disease

Gällande LP som vissa Läkare förlitar sig på: ”It can be concluded from the present study that isolation of spirochetes from CSF is not suitable as a routine diagnostic test”// http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC269647/pdf/jcm00051-0081.pdf

Sebastian: Kvarvarande symptom efter genomgången neuroborellios är (som jag nämner tidigare) något som är verkligt och eventuellt mycket handikappande. Och det finns alltså mycket starka bevis för att långvarig antibiotikabehandling inte ger bättre eller snabbare tillfrisknande. Men vad hjälper det att t.ex. NBS kastar ut denna diagnos felaktigt till mängder av människor?

Elisa: Hur vet du att diagnosen är felaktig? Jag har hittills bara läst om ett enda fall där fel diagnos har ställts där.  

Besell: Studier har gjorts på persisterande borrelia http://www.lymeinfo.net/medical/LDPersist.pdf samt http://www.grin.com/en/e-book/166179/prolonged-antibiotic-therapy-in-pcr-confirmed-persistent-lyme-disease
Diagnoserna sätts efter en grundlig klinisk bedömning, tidigare journaler, flera tester. Andelen felaktiga diagnoser på dessa specialistkliniker understiger med råge Svensk Sjukvård.

Elisa: Behandlingsresultaten i denna jämförelse är väl inte fy skam:

”There are no comparative controlled studies of treatment length in European late LNB. A recent American openlabel randomized comparison (class III) of 14-day vs. 28-day treatment with ceftriaxone (2 g daily) for late Lyme borreliosis (143 patients, of whom a third with neurological symptoms) showed similar cure rates (76% and 70%, respectively) after 1 year, and there were more discontinuations as a result of adverse events in the 28- day group [106]. Another series (class IV) of late LNB showed disappearance of symptoms in 69/79 (87%) after 100 days regimens with various antibiotics, whereas 14 days with ceftriaxone cured four of 13 (31%) [107].”

http://www.efns.org/fileadmin/user_upload/guidline_papers/EFNS_guideline_2010_European_lyme_neuroborreliosis.pdf

Sebastian: Många bör självklart få hjälp på annat håll.

Elisa: Var då? På alla de avdelningar på sjukhuset där de redan nu försöker behandla våra symtom utan resultat?  

Sebastian: Men om patienter som faktiskt lider av PLDS (kanske allvarlig sådant t.o.m.) behöver hjälp, finns det inte risk att de försvinner i folkmassan eller misstrodd och avvisad för att hälso- och sjukvårdspersonal fått inställningen att ”alla säger sig ha borrelia”? Även om behandlingen vid PLDS kanske liknar den vid t.ex. ME/CFS eller fibromyalgi (eftersom detta är de bästa alternativen), förtjänar väl patienten att få en så riktig och rimlig diagnos som möjligt?

Elisa: Frågan är om PLDS existerar. Om det är en pågående aktiv persisterande infektion så kan den inte kallas “post”, möjligen “post treatment”, men det beror ju då på att behandlingen har avbrutits innan den har haft full effekt, så att symtomen återkommer.

Vad menar du som apotekare att rätt hjälp skulle vara? Mats Reimer är ju inne på att KBT skulle bota kronisk borrelia. Är tyvärr inte så insatt i ME/CFS-behandling, annat än att jag vet att de får lära sig pacing, att vara sparsam med att använda de små mängderna energi som går att uppbåda. Tänk om långvarig antibiotika kan hjälpa även ME/CFS-patienter om de får testa det? Då symtomen till stora delar är överlappande, så tyder mycket på att även det är orsakat av fästingar och egentligen beror på obotad borrelia. Liksom MS, Alzheimer, Parkinson, ALS och andra svåra följdsjukdomar där man vid obduktioner har hittat borreliaspiroketer i hjärnan, även blodprover visar i bästa fall på den kroniska borrelian om patienter som har dessa andra diagnoser ens får testa för det.

Dr Klinghardt (en av de läkare som behandlar kronisk borrelia), sa i en intervju att han aldrig har haft en enda patient med Alzheimer, ALS, Parkinson eller MS, som har testat negativt för borrelia. Ingen av dessa sjukdomar har en känd orsak. Varför forskas det inte på det eventuella sambandet med borrelia?  

Besell: “Accumulating evidence indicates that Lyme disease spirochetes are adapted to persist in immune competent hosts, and that they are able to remain infective despite aggressive antibiotic challenge. Advancing understanding of the survival mechanisms of the Lyme disease spirochete carry noteworthy implications for ongoing research and clinical practice.” http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3636972/  

Sebastian: Jag blir ärligt talat förbannad när jag tänker på hur människor som kallar sig hälsopersonal, lurar patienter (och möjligen sig själva) och sprider falskheter och gruva överdrifter. Hela deras argument bygger på att diagnostiken vid borreliainfektion inte är fulländad; det är det som hela tiden upprepas och enstaka fall och enskilda personers kommentarer presenteras som fakta. Beklagligtvis kommer detta (helt förståeligt!) som en stor tröst för många som lever med kroniska, ofta extremt slitsamma, symptom utan att få tillräcklig hjälp från andra vårdinstanser i samhället.

Elisa: Det är allmänt känt att diagnostiken utifrån de tester som används i Sverige inte är tillförlitlig, de kan visa fel i upp till 75% av fallen. Därför är den kliniska diagnosen utifrån symtomen väldigt viktig, annars är det lätt att missa många fall, personer som sedan blir väldigt sjuka.

Om människor blir friska(re) av en behandling så talar det sitt tysta och tydliga språk. Det är ingen hejdundrande förstasidesnyhet att människor blir friska av en fungerande behandling om den sätts in, därför skrivs det sällan om det i tidningarna, utan det är de kroniskt sjukas tragiska öden som, med rätta, lyfts fram. Förhoppningsvis leder det till att läkare med hjärtat på rätta stället hör av sig till personerna och behandlar dem.

Sebastian: Det finns så mycket att säga om det här och jag kommer dela med mig av ett par skrämmande patientberättelser från mitt arbete, men för att sätta punkt vill jag igen uppmana till att faktiskt läsa vad Mats Reimer skriver; att ifrågasätta leken med patienters hälsa som de här läkarna håller på med, är inte detsamma som att ifrågasätta att du (eller din närstående) är sjuk och lider. En läkare som förnekar det, borde inte vara läkare! Mats Reimer är inte en av dem som förnekar att du lider.

Elisa: Vi ser fram emot att läsa de berättelserna! Vi ifrågasätter läkare som t.ex. Björn Olsen som leker med fästingar i tv på bästa sändningstid (det hände i SVT’s Fråga Doktorn – det programmet har anmälts av många som tog illa upp). Att förneka existensen av svåra infektioner hos personer som har feber, extrem huvudvärk, återkommande influensasymtom och liknande, borde väl tyda på något slags vanföreställning? En del läkare hänvisar till att inget syns i sänkan, men borde de inte veta att vid borrelia (och TBC) så syns inget i CRP. Skulle man vara konsekvent så borde man väl låta bli att behandla TBC då också?  

Problemet är att Mats Reimer tror att vi lider av somatiseringssyndrom, inte av infektioner. Vilket för oss som är drabbade av fästinginfektioner framstår som ett hån, en kränkning, hur välmenande han än må anse sig vara.

Den förbättring som åstadkoms av antibiotika bortförklaras vanligen med att det är alltifrån en placeboeffekt till en inflammationshämmande effekt. Intressant nog så hjälper inte inflammationshämmande mediciner på det sätt som antibiotika gör. Och inga andra “placebopreparat” än antibiotika har tyvärr förbättrat läget det allra minsta för min del, det är det säkert många som känner igen. Det är ju inte så att vi inte har utretts alls under de långa sjukomsåren, men eftersom inte rätt saker har utretts och fel behandling har getts (enbart tänkt att vara symtomlindrande istället för att ge sig på orsaken), så har vi inte blivit bättre, det händer helt enkelt inte utan rätt behandling eftersom immunförsvaret är så nedsatt.   

Sebastian: Och till sist, var kritisk till allt som skrivs om det här ämnet. Det finns många olika intressegrupper och en mängd människor som berättar om hur fantastisk behandlingen är…men där finns inte hela sanningen.

Elisa: Jag är i högsta grad kritisk av naturen! Min (och de flesta andras) erfarenhet är att behandlingen inte alls är fantastisk, den kan kännas värre än symtomen, särskilt medan toxinerna från de döda bakterierna går ur kroppen. Men resultatet av behandlingen är förhoppningsvis värt det till slut. Det är lite som att välja mellan pest och kolera, behandlingen kan skada, men de skador och det lidande som infektionerna orsakar är faktiskt ännu värre eftersom det med säkerhet innebär ett fortsatt väldigt begränsat liv.

Den beklagliga konflikt som har uppstått mellan olika falanger av läkare blir särskilt tydlig här:

“Vi veit at det etter kvart har utvikla seg ein bitter konflikt mellom fløyar av legar som  har svært forskjellige syn på  borreliose, dette har vore spesielt tydleg i USA.  Denne konflikten har vi dessverre også fått i Europa, slik at vi kan sjå noko av dei same frontane her.

Korleis var eigentlig situasjonen til å begynne med, når oppsto denne konflikten? Dei første åra var det åpne og gode forhold, og ei vennleg stemning på dei internasjonale konferansane. Fagfolka ønska å dele erfaringar for å utvikle ny kunnskap. For å seie det kort, vi kjempa mot Lyme borreliose og ikkje mot kollegaer. I 1990, på den internasjonale kongressen i Stockholm, viste det seg at der var ein konflikt.. Under ein rundebords-diskusjon om behandling av borreliose vart det ein voldsom debatt som nesten enda opp i fysisk slåsskamp. Den gangen avslutta ledaren av rundebords-diskusjonen, Professor Klaus Weber frå München, debatten med å seie at ”Vi er her for å hjelpe pasientar som lider av Lyme Borreliose, ikkje for å slåss med kvarandre”.  Det som var utgangspunktet for debatten var at dei fremste ekspertane var uenige om kva som var det beste og mest effektive medikamentet til behandling av Lyme Borreliose.

Spørsmål omkring behandling er jo fortsatt eit av dei områda der det er svært forskjellige meiningar i dag. Helsestyresmakter i dei aller fleste land følger meir og mindre retningslinjene frå IDSA i USA, sjølv om alle er klar over at situasjonen er forskjellig i USA og Europa. I Europa har vi minst tre, kanskje fem eller fleire,  stammar av Borrelia som gir sjukdom hos menneske, medan USA har ein dominerande underart.”

http://www.lyme.no/index.php/gjesteskribenter/338-25-ars-erfaring-med-lyme-borreliose

Sebastian: Jag anser att myndighetsutlåtanden baserat på samlad fakta från ämnesexperter för det mesta är trovärdiga. Toxikologer, infektionsläkare, välgjorda kliniska studier på borrelia anser jag också vara trovärdiga kunskapskällor. Det kan vara svårt att känna igen ”bra” forskning om man inte fått lära sig och är van att läsa vetenskapliga artiklar; bra blindning (dvs. att patienten inte ska kunna gissa om tabletten han/hon får är aktiva medicinen eller placebo) är mycket viktigt när man tittar på subjektiva mått som t.ex. grad av smärta eller livskvalitet. Resultat och statistik ska tolkas riktigt (vilket är svårt för alla som inte är insatta). Men i tillägg publiceras bra studier oftare i högt rankade tidsskrifter och omtalas gott av andra forskare, något som är enklare att titta på (även om inte det heller är helt vattentätt).

Besell: Jag tycker man ska se värdet i att drabbade berättar sin historia för dessa har ingen vinning i att föra ut fel info. Vi är många som efter borreliaspecialisternas behandling kan gå igen, prata utan att sluddra, blivit av med svår värk och yrsel, fått färre neurologiska problem, ja fått livet tillbaks.
Jag är en av dom!! Vad som hade hänt utan behandlingen vågar jag inte tänka på, precis innan jag på inrådan sökte specialist hjälp så var det stopp i tarmar, dåliga levervärden, hjärtpåverkan, tappat blodtryck osv. Nu är det bra!
Det är i många fall mätbara effekter som inte kan tillskrivas placebo, antiinflammatorisk effekt,  eller normal utläkning.
Är inte våra berättelser viktiga?
Ja behandlingarna kan vara jobbiga och ta tid, men har man som många av oss gått i otaliga år utan förbättring så har man lärt sig kämpa
Vad det gäller studier, forskning så ska det tolkas rätt och man ser lekmän som Reimer osv ofta dra för snabba slutsatser och inte gått igenom materialet ordentligt. Det finns otaliga mycket meriterade Läkare inom ILADS som tolkat, forskat och är dom mest kunniga när det gäller fästingsjukdomar, deras slutsatser är mycket intressanta. http://www.ilads.org/

Sebastian: Alla ni som debatterar forskningsresultat, men inte har utbildning inom medicin eller något annat naturvetenskapligt område, läs gärna det här (vet inte om det finns liknande informationsmaterial på svenska dock):

http://www.senseaboutscience.org/resources.php/16/i-dont-know-what-to-believe

Just föreningen sense about sciense förklarar mycket kring hur forskning och värdering av forskningsresultat går till. Ett sista tips är deras publikation ”I’ve got nothing to loose by trying it” – om att resonera kring nya rön och t.ex. alternativa behandlingar:

http://www.senseaboutscience.org/resources.php/11/ive-got-nothing-to-lose-by-trying-it

Elisa: Tack för lästipsen! Vi tipsar i vår tur om de studier vi länkar till på bloggsidan för artiklar/forskning!

https://borreliablogg.wordpress.com/artiklar/

Att en studie inte är publicerad i en högt renommerad tidskrift kan tänkas ha många olika orsaker, det behöver inte per automatik betyda att den är av usel kvalitet. Man kan framför allt inte dra den slutsatsen utan att ens läsa studien i fråga.

Ett problem är att det vore oetiskt att göra en del av den slags forskning som skulle behövas för att tillfredsställa den mest kritiska delen av forskarvärlden, svårt sjuka skulle behöva lämnas utan behandling i flera år (det förekommer förvisso redan, utan att några studier görs), men man kan inte döda patienter efter ett avslutat experiment för att undersöka exakt vilka organ som fortfarande har borreliaspiroketer djupt inborrade.

Märkligt nog anses det dock vara etiskt att hålla människor sjuka för att kunna använda antikroppar från kroniskt borreliasjuka för att tillverka det nya vaccinet som är på gång. Då existerar plötsligt kronisk borrelia, för nyinsjuknades antikroppar fungerade inte alls lika bra för vaccinet, visade det sig.

Ett annat problem är att de forskare som har intresse av att utföra studier som går att utföra på ett etiskt sätt har väldigt svårt att finansiera sin forskning, eftersom det inte ligger i de flesta gängse läkemedelsbolagssponsorernas intresse att sjuka sannolikt kan botas med redan befintliga mediciner som de inte kan tjäna nämnvärt med extra pengar på. Mer pengar behövs till oberoende forskning!  

Det tycks vara väldigt många intressen som egentligen ligger bakom att vi inte får rätt behandling. Från vaccinmedicinska till politiska och försäkringsbolags/läkemedelsföretagsmässiga.

Sebastian: Ber om ursäkt för det långa inlägget (och eventuella stavfel). Du får gärna tycka att jag är en idiot, men försök ändå att ta till dig information från båda sidor.

Besell: Tycker absolut inte att du är en idiot, uppskattar att du skriver och hoppas att du även kan ta åt dig från andra sidan av saken. Kunnandet om kronisk borrelia är stort hos oss som drabbats, endast vi vet vilka oerhörda problem denna infektion ställer till med. Vi har genomgått en omfattande klinisk bedömning och flera tester som visat på borrelia och co infections varav borreliaspecialister satt diagnos. Vi är väldigt många som nu äntligen blir mycket bättre och helt bra av behandlingen med kombinationer av antibiotika under en lite längre tid. Ja hela 94% blir bättre eller helt bra enligt sammanställning från specialister. Dom har erbjudit all sin dokumentation till myndigheter, men tyvärr har ingen tagit bollen. Vi har kanske inte allt kunnande själva precis som att vården i dagsläget
saknar kunnande om borrelia, kronisk borrelia och co infections.
http://www.grin.com/en/e-book/166179/prolonged-antibiotic-therapy-in-pcr-confirmed-persistent-lyme-disease

Elisa: Jag uppskattar också att du tog dig tid att kommentera. Våra svar blev också betydligt längre än vi först hade tänkt. Jag har läst mycket info från båda sidor under det senaste året, och har dessutom min egen och väldigt många andras erfarenheter att utgå ifrån när jag värderar informationen. Helt klart är inte allt guld som glimmar på nätet, men det gäller att inte kasta bort guldkornen för att vaska fram idel sand istället.

Sebastian: Hälso- och sjukvårdspersonal ska enligt lag utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. I samma lag och i samma paragraf står även skrivet att ”patienten skall visas omtanke och respekt”. Jag undrar om läkarna på NBS, och andra från sjukvården som förespråkar den här alternativbehandlingen, anser sig leva efter det mottot?

Besell: Ja och man måste också se till patientens rättigheter som ” Som patient har du inflytande över den vård och behandling du tar emot. Hälso- och sjukvården ska så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med dig. “
Tyvärr brister vården ofta i sina kontakter med patienten, många borrelia sjuka får otaliga diagnoser staplade på varann och ingen läkare vill ta en helhetssyn av situationen. Att kritisera borreliaklinikerna utan att rikta kritik mot vården som har satt oss i situationen är inte rätt. Om vården blir bättre på att diagnostisera och behandling ges i tid så slipper vi mycket av problematiken med att vissa får långvariga, svåra handikappande besvär. Samt folk åker inte utomlands för att få kostsamma behandlingar om vården ges här.

Elisa: Tyvärr verkar det vetenskapliga intresset brista hos många läkare som inte ens vill läsa studier och artiklar som visar att långvarig antibiotikabehandling (och även en del örter) förbättrar läget för många. Man blir kanske aldrig 100% frisk igen, men kan man få tillbaka ett liv på 50-80% funktionsnivå så är väl det fantastiskt?

Har man som patient tvingats leta efter info själv då läkaren inte bryr sig, så blir man inte bemött på ett ödmjukt sätt direkt. Vår erfarenhet av “omtanke och respekt” från svensk sjukvårds sida är tyvärr nästan lika med noll. Skulle jag skriva ner allt jag personligen har fått höra av läkare så skulle du nog bli mörkrädd över hur överlägset, hånfullt och sarkastiskt bemötandet oftast är. Man behöver inte detta ovanpå det lidande som redan fästingsjukdomarna i sig orsakar, det är fullt tillräckligt. Vet inte hur många gånger jag har besökt vårdcentralen och sjukhuset med fruktansvärda akuta symtom (de blir ännu värre under skoven), och återvänt hem under tårar, utan att ha blivit lyssnad till, utan att ha undersökts ordentligt (ibland inte alls, så vissa läkare måste ha röntgenblick), utan att ha fått någon behandling. Jag vill inte att det ska vara så här, jag vill inte att andra också ska behöva erfara detta, jag vill se en förändring! NU!

Tack för den här påbörjade dialogen, vi välkomnar en öppen debatt i bloggen, och samtalet får gärna fortsätta i kommentarerna till detta inlägg! Vi hoppas på förståelse, empati och ett tillfrisknande för  alla som drabbats. Vi alla kan bli bättre på att försöka förstå varann och hjälpas åt så att vi får en vård som ser patienten och gör allt för att diagnostisera och behandla patienten så att sjukdom botas. Vi ber alla som kommenterar att försöka hålla en så god ton som möjligt så att det blir ett fortsatt konstruktivt samtal som kan leda vidare till något positivt!

Elisa och Besell

Plötsligt blivit psykiskt sjuk? Nej, du har nog bara fått en infektion…

Många som inte får någon behandling för borrelia/coinfections får till slut psykiska symtom ovanpå de fysiska. De brukar börja dyka upp så smått i andra stadiet för att sedan förvärras massivt i det tredje, kroniska stadiet.

Symtomen kan se lite olika ut beroende på vilken/vilka infektioner som ligger bakom. Borrelian är känd för att härma hundratals olika psykiska diagnoser. Men samtliga botas effektivt med långvarig antibiotikabehandling med sorter som korsar blod/hjärnbarriären. Däremot hjälper inte psykofarmaka, eftersom de inte rår på bakterierna. Givetvis är KBT ingen lösning heller, som vissa läkare tror.

Tänk om samtliga läkare inom psykiatrin fick lite utbildning om detta, hur många liv skulle då inte kunna räddas?

Tyvärr är självmord vanligt bland kroniskt borreliasjuka, både p.g.a. det nästan outhärdliga lidande som de fortskridande symtomen kan orsaka, och frustrationen över att inte få nån hjälp från vården, utan gång på gång bemötas av respektlösa/otrevliga/arroganta läkare som kommer med anspelningar om just psykiska diagnoser när de inte hittar vad som är fel. Där gäller det verkligen att ha ordentligt med insikt och kunskap så att man kan se vad som är orsak och verkan, vad som ligger i botten. För botar man själva orsaken så försvinner också symtomen. Men misstolkar man orsaken och försöker åtgärda enbart symtomen, så kommer orsaken att finnas kvar, ”kronisk” psykisk sjukdom blir då följden.

Tänk om även Försäkringskassan fick kännedom om detta, borde de då inte vilja hjälpa en massa felaktigt diagnostiserade och felaktigt/icke behandlade långvarigt sjukskrivna att äntligen bli friska? 

”Psykiska” diagnoser är bland de vanligaste sjukskrivningsorsakerna, och frågan är om inte en majoritet beror på olika infektioner (inte bara från fästingar). Bakterier hör helt enkelt inte hemma i hjärnan, och har de väl tagit sig in dit så är det bara vissa sorters antibiotika i tillräckligt hög dos som rår på dem. Varningsklockor borde hur som helst ringa högt om det samtidigt som psykiska symtom förekommer återkommande influensasymtom och liknande, eller om de ”psykiska” diagnoserna skiftar ovanligt fort.

Man kan t.ex. verka ha ADHD/ADD, Asperger, OCD, bipolär sjukdom, svår depression, ångest, ”lyme rage” (plötsliga vredesutbrott), och andra psykiska diagnoser i omgångar. De kommer och går, i takt med att bakterierna förökar sig eller minskar i kroppen. Det är minst sagt förvirrande både för den som upplever detta och inte känner igen sig själv medan det pågår (men som känner att problemen inte bottnar i något psykiskt fel, vilket bekräftas av den goda effekten av antibiotika), och för en lika oförstående omgivning.

Även kognitiva svårigheter, minnesförlust, främst av närminnet, koncentrationssvårigheter, hjärndimma och liknande brukar dyka upp efter ett tag med borreliabakterier i kroppen. Ofta ses det som stressrelaterat, diagnosen utmattningssyndrom har nog ställts felaktigt i ett stort antal fall…

Några artiklar i ämnet:

Lyme disease and psychiatric symptoms

What psychiatrists need to know about Lyme

Neuro-cognitive Lyme disease

Lyme disease and cognitive impairments

Kronisk borrelia = somatiseringssyndrom?

Enligt Mats Reimer, den självutnämnde experten på kronisk borrelia (en sjukdom som enligt samme ”expert” inte ens existerar), så är denna ytterst plågsamma och långvariga infektion, som stannar kvar i kroppen hos en del personer, dels p.g.a. bristande antibiotikabehandling och dels p.g.a. genförändringar, endast psykiskt betingad, och kan därför botas med lite KBT.

Citat av en kommentar av Mats Reimer:

”Jag vet inte hur man bäst hjälper personer med påstådd ”kronisk borrelia” för skolmedicinen kan bara svara på vad de inte har. Men som deras sjukdomsbild framställs tycks det för mig stämma bäst med somatiseringssyndrom. Och så fall vore KBT det som har störst chans att hjälpa. Som vid ”ME”/CFS. Du skriver att de botas av all antibiotika, men det jag hör många säga (Monsen, Grevstad, många bloggare) är att de blivit bättre men faktiskt inte botade. Jag har aldrig förnekat att dessa patienter lider, och det är tråkigt att en del känner sig kränkta när man påtalar fakta: diagnoser som elallergi, amalgamsjuka, hypotyreos typ 2 och ”kronisk borrelia” har inget trovärdigt vetenskapligt stöd. Jag säger inte att patienten är frisk, jag säger att diagnosen är fel, och det är inte att förakta någon.”

Somatiseringssyndrom enligt Wikipedia:

”SomatiseringssyndromBriquets sjukdom eller somatiseringsstörning är en psykisk störning som yttrar sig i att personen har varierande symtom på fysiska sjukdomar, vilket har psykiska orsaker. Det är en somatoform störning, vilket innebär att personen själv upplever sig vara fysiskt sjuk, fastän det egentligen är en överföring av en inre smärta till fysiska symtom, en somatisering.

Somatiseringssyndrom ska skiljas från psykosomatisk sjukdom, vilket definierades som fysiska problem som har psykiska orsaker. Det handlar istället om svårbegripliga symtombilder, som kan antas bero på den psykosociala situationen och inte på biologiska faktorer. Syndromet brukar kallas stressrelaterad snarare än psykisk (trots att också stress är psykisk), eftersom patienten lättare kan identifiera sig med diagnosen. Somatiseringssyndrom kan bero på en missad biologisk orsak.

Sista raden är mest intressant i detta sammanhang! Läkare som är felaktigt övertygade om att patienter med kronisk borrelia är psykiskt sjuka kommer givetvis att missa de verkliga biologiska orsakerna.

Tänk om okunniga läkare istället för att lättvindigt sätta felaktiga psykiska stämplar på fysiska sjukdomar, skulle investera i en ödmjukhetskurs, och kapitulera inför det faktum att de inte vet – eller än värre, inte ens har brytt sig om att läsa de många vetenskapliga studier som visar att de har helt fel!

Här är lite info om genetiska förhållanden bakom kronisk borrelia:

”Dr. Huber began her research into the genetic mechanisms behind Lyme disease by looking at the genes of infected patients. In particular she looked at the HLA genes because they are known to encode genes that determine an individual’s response to antigens. She found that patients who developed chronic Lyme disease had a different allele of the HLA-DR gene than those who recovered with antibiotic treatment. Specifically, those with chronic Lyme disease had the HLA-DR4 allele, whereas those who recovered had the HLA-DR11 allele. Based on these observations, Dr. Huber predicted that the HLA-DR allele type was an important indicator of whether an infected person would develop chronic Lyme disease.

In order to test her hypothesis, Dr. Huber used the transgenic technique to insert human genetic material into mice. These transgenic mice had identical genetic information, except for one human gene known as a transgene. Some of the mice had the human HLA-DR4 transgene and some had the human HLA-DR11 transgene. Dr. Huber then infected the mice with the spirochete that causes Lyme disease. She wanted to see if there was a difference in the immune response between the two genes. Dr. Huber found that the mice with the HLA-DR4 allele produced lots of interferon gamma and no antibodies to the spirochete. In contrast, the mice with the HLA-DR11 allele produced lots of antibodies but no interferon gamma. In other words, simply the presence of the DR4 allele was enough to trigger an inflammatory immune response. All of the other genetic information in the mice was exactly the same. ”This was quite a shocking result,” Dr. Huber recalled. ”We did not expect this all-or-nothing response.”

/…/

Since we cannot change our genetic information, future research for Dr. Huber focuses on blocking the immune response. If you could find the self-protein inducing the autoimmune response, it would be possible to make a similar protein that would block the response. There are already anti-inflammatory antibodies being used to treat other diseases such as rheumatoid arthritis. If there was a way to stop interferon gamma from binding to its receptor, it could prevent the development and propagation of an inflammatory immune response. This could be tested using a mouse model in two ways. First, you could take a DR4 transgenic mouse, infect it with the spirochete, wait for inflammation, and then administer interferon gamma antibodies to see if they prevent the development of the disease. Second, you could make a mouse model that lacked the gene for the production of interferon gamma, known as a knockout mouse. Based on Dr. Huber’s hypothesis, one would predict that a mouse that could not produce interferon gamma would not develop Lyme disease when infected with the spirochete. Dr. Huber hopes that her findings will lead to the eventual treatment and cure of chronic Lyme disease.”

Mer i detalj om det finns här.

Om man blir sjukare av behandlingen så finns det anledning att kolla upp bl.a. denna gen:

”This 5-part HLA test is able to determine how well you can remove the dangerous biotoxins of different organisms that live in the oceans, lakes, forests, and buildings. But for our purposes in Lyme disease treatment, we are particularly interested in two patterns—the 15-6-51 or the 16-5-51 pattern. If you have these you will not be able to remove Lyme biotoxins.

So when you try to kill Lyme with antibiotics, antibiotic herbs, HBOT, or a wide range of traditional or progressive means, you will release Lyme’s surface biotoxins and they will pass throughout the body easily and disrupt and damage dozens of human body functions.

Simply, this Lyme poison has no natural body antidote for those who cannot naturally remove it—it will simply stay in your body and damage gene expression, hormones levels, protein function and cause dozens of other injuries. Consider it to be an eternal disruptive chemical poison able to easily pass through water pores and cell membranes.

If you make the mistake of thinking you are still ill because of residual Lyme, and try additional antibiotics at higher doses, you will release still more biotoxins and they will damage your body. Therefore, no one should be treated with antibiotics unless it is known how able they are at removing Lyme’s biotoxins.”

Hela artikeln finns här.

Även MTHFR-genförändringar påverkar kronisk borrelia, och gör det svårare för kroppen att bli av med toxiner.

Var finns svenska läkare som testar för dessa och eventuella andra genförändringar som kan kopplas till kronisk borrelia? Jag vill gärna ha kontakt med dem!

Jag ber även Mats Reimer att ge mig ett enda exempel på en person som har haft en långvarig borreliainfektion, eller flera, då denna sällan kommer ensam, utan vanligen utvecklas tillsammans med flera andra fästinginfektioner, och som har botats med KBT.

Sen när blev bakterier mottagliga för terapi? Dör de av KBT’n kanske, eller blir de snälla och fogliga och slutar att infektera kroppen så massivt då? Hjälper KBT så att genmutationer rättar till sig?

Nånstans får man väl ändå dra en gräns för de galenskaper som sprids på nätet av en barnläkare som väl är anställd för att blogga på Dagens Medicin för att komma med fakta inom sitt kompetensområde och inte med rent svammel om sånt han uppenbarligen totalt saknar insikt i?

Eller nej, hans uppgift i bloggen verkar mest vara att provocera de forskare och läkare som har lite mer förankring i verkligheten, samt deras patienter.