SvD sänder idag ett webbtvinslag, en intervju med Barbro Hedin Skogman, barnläkare i Falun, som berättar om att risken skulle vara liten för att smittas av ett fästingbett. Samtidigt gör man reklam för STING-studien:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/liten-risk-att-smittas-efter-fastingbett_8353780.svd
Om studien:
”STING-studien” är en studie som pågår i Sverige, Norge och på Åland. Man samlar in fästingar som bitit människa och tar blodprov på de personer som blivit fästingbitna. Syftet är bla att undersöka hur stor risk det är att smittas av olika fästingburna infektioner vid fästingbett i olika delar av Skandinavien. Målet är att samla in 10 000 fästingar och blodprov, så studien kommer att pågå till minst 2015.” http://www.stingstudien.se/
“Trots att var fjärde fästing bär på borrelia så verkar risken för en borreliaöverföring från fästing till människa vara låg. Endast 3% av de 1550 fästingbitna personerna visade tecken på en pågående infektion.” http://www.stingstudien.se/?page_id=261
Vi har tittat närmare på studien, och kan direkt konstatera att: det allra största problemet med den är att man väljer att inte samla in fästingar från flera av de värst drabbade områdena i landet. Stora delar av Västkusten samt hela Mälardalen med Stockholms skärgård och Uppsala är väldigt fästingtäta och många blir sjuka av bett där. Inga orter i Mälardalen deltar i studien! Vattenregioner är särskilt hårt drabbade. De finns knappt med på STING-kartan.
Varför utelämnar man de orter som sannolikt skulle öka infektionsfrekvensen dramatiskt? Det kan väl inte vara så att man vill få fram ett så lågt (men dessvärre missvisande) resultat som möjligt för att försöka visa att fästingbett är harmlösa, att det är svårt att bli biten av fästingar och ännu svårare att bli sjuk av borrelia, och att det är lätt att bota med en veckas penicillin om det ändå händer? Det är ju den melodin som forskare utomlands försöker trumma in hos sina åhörare, med misslyckat resultat, då väldigt många tyvärr insjuknar varje år, och motbevisar detta IRL.
http://www.stingstudien.se/?page_id=9 (karta över vårdcentralerna som ingår)
Vill man undersöka även TBE på ett rättvisande sätt så måste förstås de områden där TBE är vanligast inkluderas:
“Områden där TBE förekommer är Östersjökusten, utmed Mälarens mellersta och östra delar i Stockholms, Södermanlands och Uppsala län. Personer har även smittats med TBE längs Östersjökusten i Östergötlands och Kalmars län längs Vätterns kuster, samt vid södra delen av Vänern.
Ett fåtal personer brukar smittas på Västkusten. Enstaka fall har konstaterats längs Blekingekusten och i Skånes sydöstra hörn.
I Europa förekommer TBE på Åland, på Bornholm samt i Baltikum och delar av Central- och Östeuropa.” http://www.fasting.nu/riskomraden_tbe.html
Ytterligare problem med studien:
Vilka tester används för att konstatera infektion? Är det ELISA som används normalt i Sverige så har den i studier visat fel i upp till 75% av konstaterade fall. Är det så, så blir ju utfallet i deras beräkningar helt fel.
Hur korrelerar de låga siffrorna från STING-studien med att antalet drabbade av borrelia är så högt? Antalet konstaterat drabbade, mätt med undermåliga svenska tester, är över 10 000 st årligen, varav mörkertalet beräknas vara stort.
http://www.sahlgrenska.gu.se/aktuellt/nyheter/Nyheter+Detalj/nordiskt-samarbete-efter-kraftig-okning-av-fastingburna-infektioner-.cid1108094
En annan fråga är varför olika studier visar så olika resultat. Är det så att vissa studier är beställda för att ge ett oriktigt, lägre resultat för att minska oro, tryck på vård osv? Denna studie visar t.ex. att allt fler fästingar bär på borrelia, vilket rimligtvis borde öka risken att bli smittad:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=5564266
Man bör även beakta att de som får konstaterat borrelia i under 50% av fallen vet om att de har haft en fästing på sig. Studien undersöker enbart de fästingar som lämnas in, och de patienter som således vet om att de har plockat bort en fästing.
En av punkterna som skulle undersökas var: “I vilken utsträckning utvecklar människan antikroppar mot dessa mikroorganismer i de fall hon får respektive inte får symptom på sjukdomen (subklinisk).”
Det skulle vara intressanta fakta men i den preliminära sammanfattningen av studieresultatet framkommer inte några siffror på det, utan enbart uppgifter vad gäller TBE.
Har de ansvariga för studien dessutom glömt att väga in att risken att drabbas av ytterligare infektioner av ett fästingbett är betydligt större om man har immunbrister, redan är sjuk?
Varför passar de inte på att kolla förekomsten av samtliga coinfections, eller ännu hellre, samtliga 17 patogener som hittills har hittats hos fästingar i Sverige? Man nöjer sig med borrelia, anaplasma och TBE, medan t.ex. rickettsia finns hos var femte fästing:
http://www.aftonbladet.se/halsa/article15460540.ab
Det finns som synes ganska många frågetecken kring hur STING-studien utförs, vi hoppas att de ansvariga vill kommentera här och reda ut dem!
Elisa och Besell
Borreliabloggen 